Slutreplik om de apatiska barnen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag skall återigen försöka reda ut en av missuppfattningarna. Min formulering i GT den 8 april var olycklig eftersom den kunde missuppfattas. Den skulle inte tolkas som att dessa barn simulerar eller kan simulera sin sjukdom. Jag är övertygad om att de sjuka barnen är riktigt sjuka.
Den individuella bedömningen innebär bland annat att barnen skall få rätt att själva eller med hjälp av företrädare framföra sina egna skäl för asyl samt rätt att bli lyssnade till. Dessutom få vård på samma villkor som svenska barn. Det är ju alldeles självklart och helt i enlighet med FN:s barnkonvention.
Den aktuella debatten handlar om cirka 150 av de 10 000 barn som just nu söker asyl och hur vi hjälper dem som är apatiska. Men debatten måste också handla om alla de andra barnen, barn med andra problem och kanske andra sjukdomar.
Lagstiftningen gör skillnad på barn och vuxna. Det är lättare för barn än vuxna att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Människor som är livshotande sjuka skall idag få skydd i Sverige och barn skall behandlas särskilt generöst. Det finns i den gällande lagstiftningen. Migrationsverket har också fått i uppdrag att använda sig av barnmedicinsk och barnpsykiatrisk expertis för att vi skall kunna värna om alla barn i asylprocessen.
I brev och artiklar och i telefonsamtal med Kerstin Blomberg vid Rädda Barnen på Gotland har vi fått tillgång till ytterligare viktig information och synpunkter i frågan som vi mycket gärna tar med oss i vårt fortsatta politiska arbete med dessa viktiga frågor.
Vi kommer också att be om en redovisning av hur situationen ser ut för såväl de apatiska barnen som de asylsökande barnen och deras familjer i övrigt och hur tillämpningen av lagen görs.
Det pågår ett forskningsarbete för att söka förstå orsakerna till dessa sjukdomstillstånd, hur man kan förebygga, tidigt upptäcka och behandla barnen och deras familjer. Denna forskning kommer att presenteras inom kort. Naturligtvis kommer vi att följa utvecklingen på det här forskningsområdet.
Jag vill också nämna att det blir ett seminarium i riksdagen den 13 maj om barnperspektivet i den svenska asyl- och flyktingprocessen och där jag kommer att delta.
Med detta inlägg är denna debatt på insändarsidan för vår del avslutad för denna gång.