Smultronfritt
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uppe på hammaren, bortom de stängda grindarna, finns en sällsam utsikt mot havshorisonten. Öarna Avagrunn och Askugrunn (den skarvdrabbade) liksom bara flyter i det blå. På den högsta punkten finns ett skadat och plundrat bronsåldersröse.
Röset var nog avsett för en tänkt ostörd majestätisk vila. Vart själen i graven tog vägen efter plundringen är det ingen som vet. Men vilken simpel plundrare tänkte på det? I norr ser man fälten där tusentals gäss vilar vingarna och rastar om våren. Närmare himlavalvet har jag någon gång iakttagit seglande örnar, även om måsarna vanligtvis dominerar luftrummet. Man kan säga att denna plats kännetecknas av en speciell utsatthet för vädergudarnas nyckfullhet och reflektionens tidlösa längtansrymder. Kampen mellan landhöjningen och klimateffekterna pågår utan publik - få har tid att vara en.
Hittills har bronsålderns dödgrävare vunnit med sitt långsiktiga scenariotänkande i den högre skolan. Det är ju ändå i längden som höjden vinner...