Visst kan landshövdingen fortsätta att bjuda in utan att det behöver belasta skattebetalarna. En gång i världen var subskriberade middagar ett vanligt sätt att samla in pengar för olika ändamål. F-båtsmiddagar är ett klassiskt exempel även om ändamålet oftare var välgörande.
Men det var på den tiden, då den som var välställd ännu ansåg sig har råd att avstå lite av det han tjänade åt dem, som hade det sämre ställt.
Men idag är det tvärt om. Ju mer någon tjänar, desto mer förmåner försöker denne skaffa sig. Går det så går det, annars är det bara att be om ursäkt och försöka något annat.
För ärligt sagt, de som besöker hövdingens mingelpartyn, verkar inte direkt höra till dem, som det är mest synd om. Är det nu så fint att bli bjuden, och vore de inte så vana att få allt till skänks, skulle de säker ha råd att betala ett runt belopp för att få komma med på partyt.
Ett belopp som skulle kunna ge ett gott bidrag åt till exempel Frälsningsarméns hjälp åt de utförsäkrade.
Men som jag redan har skrivit, solidaritet är ett fint ord, men det blir genast mycket svårare, när man måste avstå något själv. Håkan Juholt är en av dem, som oftast brukar tala så stort om solidaritet. Hur gjorde han, när han besökte Gotland för att be om ursäkt. Betalade han själv för mat och biljett eller lät han sig bjudas.