Sommarmorgonens leende
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en löftesrik morgon i Bergman-land. Vinden drar från silvrigt hav, tärnorna dyker i viken och blåelden falnar. I morgonstiltjen reser sig en och annan fråga och söker sitt svar. Handlar de om problem (lösbara) eller dilemman (som vi får leva med)? Jag funderar en stund på den pågående jakten på kontroll i riket. Det ropas efter riktlinjer, kraftfullare styrning och reda. Låter sig verkligen dagens turbulens kontrolleras? Är det inte en illusion att tro att vi kan möta framtiden genom hårdare tyglar? Gång på gång påminns vi om den okontrollerbara komplexa verklighetens överraskelser och ändå ropas det på samma lösningar, som just inte fungerat.
Finns det verkligen inte andra förhållningssätt och vägar att leda framåt? Det är dags att pröva dem nu. Det vore sannolikt hälsosamt. Fundera på om människor kan bidra och utvecklas i en omgivning där förvaltning och status quo hyllas som riksgudar? Är ordning och reda det mantra som byn, Sverige och Europa behöver? Ger det en dynamik och framtidstro i kristid? Andra sätt att fråga sig finns ju. Hur ser surfbrädorna ut för en glattare färd i finansvågorna? Kan vi undvika det ständigt lösnings-kopierande power point-samhället? Om man lyssnade lite mer på viskningar och ett och annat rop från innovatörer och stigfinnare i obanad mark och såsom i en spegel rannsakade sina litanior, kanske vi kunde hitta vägar framåt. Schackspelet behöver nya regler i komplexitetens tid. Plötsligt flyr några strandskator ropande, alltmedan lamm-mumsandet fortgår till synes obekymrat och morgonen ljudlöst övergår i dag. Blir den ett problem eller ett dilemma?
Le mot din nästa och lev med svaret. Sommarmorgonens leende är en strategi mot en hälsningslös och tanklös tillvaro...