Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns visst olika sätt att tolka debatten om sophanteringen. Lars Thomsson håller fast vid sin gamla idé om så lite sopor som möjligt. Folk skall kompostera och helst elda sitt brännbara avfall själva. Det är en bondelösning, som inte fungerar för alla de människor som bor i lägenheter eller radhus. Eller bara inte har lust och tid att sköta en kompost.Både det förslag till att ta hand om avfallet som s-majoriteten la fram 2004 och det som nu är aktuellt bygger på samma "sopfilosofi". Vi erkänner att vårt sätt att leva skapar stora mängder avfall. Det är bättre att samhället erbjuder storskaliga lösningar för att ta hand om allt avfall än att den enskilde skall smyga undan det så gott han kan. Då ger avfallet energi som direkt minskar vårt oljeberoende. Från socialdemokratiskt håll har vi alltid drivit att det skall vara billigt att lämna sitt avfall, just för att det inte skall hamna på fel plats. På återvinningsgårdarna kan man lämna hela släpvagnar med sopor för bara 50 kronor. Det täcker naturligtvis inte alls kostnaden för att driva gården. Därför måste vi ta ut en rejäl grundavgift av alla hushåll. Det finns inga skattepengar i avfallshanteringen. Som jag ser det är det rätt att vi nu börjar med en jämt tredelad taxa: grundavgift, hämtningsavgift och kilopris för det som lämnas, lika för alla. Efter ett år får man utvärdera och se hur det slagit ut. Det var därför jag inte, som miljöpartiet, försökte gå emot majoriteten när den nya sophanteringen klubbades i tekniska nämnden i maj.
