Nu är det sommarstiltje i debatten om vilket framtida Sverige vi vill ha. Men det är väl stiltjen före stormen, valrörelsen, i höst.
När det brakar lös igen vill jag att ett par fakta finns med som grund för diskussionerna.
De yrkesskickliga medlemmarna i Kommunal är ryggraden i vår gemensamma välfärd.
Även när brister i skola, vård och omsorg används som slagträn i debatten är medlemmarna i Kommunal på jobbet.
Hälsar barnet till förskolan med en kram, löser konflikten på skolgården, kör bussen du kanske tar till jobbet, hjälper Helga med dusch eller släcker bränder. Därmed är också Kommunals stora medlemsundersökning en viktig temperaturmätare på hur barnomsorgen mår.
Så när undersökningen visar att 65 procent av barnskötarna anger att bemanningen är bristfällig minst någon dag per vecka så måste vi reagera och agera.
När 30 procent anger att bemanningen är så låg att det innebär en risk för barnen någon gång per vecka eller oftare, då kan vi inte fortsätta blunda.
Det är katastrof att 18 procent av barnskötarna dagligen har svårt att hinna med att ta pauser och till exempel gå på toaletten och att fyra av tio tillsvidareanställda barnskötare upplever arbetet som psykiskt ansträngande i stort sett dagligen – det är en ökning med 15 procent sedan 2012. (Kommunals stora medlemsundersökning, 2017)
Slutsatsen är tydlig: Inom välfärden behövs fler kollegor, bättre löner och villkor och en fungerande arbetsmiljö. Den som menar allvar med att välfärden ska leverera trygghet av hög kvalitet förstår att nu behövs mer resurser.
Att i ett sådant läge göra som allianspartierna och Sverigedemokraterna och istället föreslå stora skattesänkningar och försvagat anställningsskydd är obegripligt.
Sverige har låg arbetslöshet och en stark ekonomi. I valet i höst avgörs hur vi använder de resurserna.
Jag menar att en stark välfärd skapar trygghet och sammanhållning i Sverige.
Och att det är både smartare och viktigare än stora skattesänkningar.