I dag, den 13 februari, 1940, deporteras under en natt 1300 judar från den polska staden Stettin. Nazisterna genomförde ett test. De ville prova ifall det var möjligt att samla ihop alla judarna i en stad för att sedan transportera dem till utrotningsläger. De var osäkra på om det var görligt. Var det praktiskt genomförbart att dra ut alla människor med judiskt påbrå ur sina lägenheter och hus och lasta dem på vagnar och köra iväg dem mot deras undergång? Vad skulle grannarna säga? Skulle det bli omfattande demonstrationer, en massa solidaritetsmanifestationer?
De judiska medborgarna i Stettin fördes bort. Nazisternas experiment lyckades. Vänner och grannar sa inte ett ord, inga protester hördes. Kanske hade vi haft ett annat historiskt förlopp om några människor i Stettin visat intresse för vad nazisterna ägnade sig åt denna kväll 1940. Tänk om bara några få hade visat civilkurage och ställt obehagliga frågor. Men inte en protest hördes. Nazisterna kunde iscensätta sina djävulska planer. I full skala. Man mördade cirka 6 miljoner judar och ungefär hälften av dem mötte döden i olika utrotningsläger.
Det finns absolut inga likheter mellan våra myndigheter och de som härskade i Tyskland under andra världskriget. Men det blir allt tydligare att även i vår tid behövs civilkurage hos medborgarna.
Alldeles nyss har vi genom ett jollrande människobarn utmanas till solidaritet. Jesusbarnet i julkrubban sätter fokus på svenska flyktingförläggningar, på utvisningshotade ungdomar som lever under omänsklig press. Det handlar om alla dessa ungdomar som flytt från helvetet och tagit sig över kontinenter hela vägen till Sverige. Men det handlar också om oss. Om vilket samhälle vi vill ha.
Hur ska vi som land behandla de ensamkommande barnen som kom som flyktingar 2015 och som ännu i kvar i förhoppning om ett liv här?
Kan vi inte ta hand om dom här i ett av världens rikaste länder? Är det inte till och med så att vårt land med en alltmer åldrande befolkning skulle behöva dessa unga människor för att rätta till vår ålderspyramid och därmed säkra tryggheten för en alltmer åldrande befolkning?
Vi befinner oss våren 2018 mitt i en hotande massdeportation av unga människor. De ska enligt myndigheter skickas tillbaka till Afghanistan – ett land som vårt utrikesdepartement avråder svenskar att besöka med anledning av det mycket skakiga säkerhetsläget. Vi hör hela tiden rapporter om terrordåd i landet. Det verkar inte vara säkert någonstans.
Det är på allvar nu! Vackra ord om humanism och solidaritet måste få konsekvenser. Tiotusentals ungas liv står på spel. Vår egen mänsklighet är hotad. Låt oss inte glömma de 1300 människor i Stettin! Stoppa genast utvisningarna till Afghanistan!