Strokerehabiliteringen en stolthet?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min far har efter sin stroke fått genomgå en rehabilitering som är det som finns att tillgå på ön. Han har gradvis blivit sämre och stelare vilket medfört att han gradvis får mindre hjälp med rehabilitering. Han hade dock den unika möjligheten att själv kunna bekosta en kort vistelse på fastlandet där de faktiskt har den vård man behöver. Personalen där dömde helt ut den "rehabilitering" min far fått.
Det är skönt att få svart på vitt från erfaret folk att vi anhöriga hade rätt. Dock kvarstår fakta: man får ingen ersättning om man ber om den vård man är berättigad, man får ingen ersättning om man lägger ut pengar själv för att visa att vård fungerar om man bara får den.
Att jag vågar påstå att Gotland är sämst i landet grundar jag på officiella undersökningar. Undersökningen visar att antalet strokedrabbade som själva klarar vissa toalettbestyr och även att delvis sköta av- och påklädning efter rehab är lägst här på ön.
Rimligen kan detta inte vara en besparing, rimligen kan detta inte vara i enlighet med vårdtanken. År 2000 kostade stroke samhället 13 miljarder, men på Gotland vet man hur man på pappret sparar pengar och tar ut i tårar och lidande. Skall vi vara sämst i Sverige i framtiden också frågar jag det nya styret på ön?
Frågan är dessutom om inte vårdgivarna som själva uttrycker irritation över dålig strokevård borde anmäla enligt Lex Maria? "Fall där en patient drabbas av, eller utsatts för risk att drabbad av, en allvarlig skada eller sjukdom i samband med vården".