Återigen pekar Karl XII:s finger mot öster. Regering och folk eldar upp varandra mot den onde ryssen. Sveriges säkerhetspolitiska intressen sägs kräva att vi måste avvisa ett ryskt företag som vill göra en affärsuppgörelse med oss.
Sverige/Gotland har återigen tagit ställning till Nordstreams ansökan om att få använda Slite hamn som upplagsplats när man lägger en ny gasledning till Tyskland.
Att den ska läggas har vi inget med att göra, vi kan bara försvåra arbetet en del och det känns så bra för somliga.
Medan vi väntar på det ryska angreppet på Gotland kan vi i alla fall lägga krokben för de onda ryssarna.
Vad betyder ”säkerhetspolitiska intressen” för ett land som vill vara neutralt?
Det kalla kriget är slut sen Sovjetunionen föll samman, har ingen fattat det? Här upprörs man över att USA:s näste president vill ha bättre relationer med Putin i Ryssland.
Och Tyskland köper rysk gas, den är miljömässigt bättre än kol och kärnkraft i alla fall.
För mig betyder säkerhet att ha så goda relationer som möjligt med sina grannar.
Det hördes inte att någon talade om det när Björn Jansson mötte regeringen. Försvarsministern lät lika bekymrad som vanligt över hotet mot Sverige.
På Olof Palmes tid bröt Sverige internationella tabun, Sten Anderssons kontakter med Sovjet väckte mycken upprördhet i högerkretsar.
Av vilken orsak lämnar regeringen över ett sånt här principbeslut till en enskild kommun som Gotland? Eller ännu värre: till kommunens tekniska nämnd. Ett land bedriver säkerhetspolitik, inte en kommun! Skäms man lite samtidigt som man inte klarar att gå emot försvarsministerns Rysslands-noja.
Nu har regeringen pekat med hela handen och Region Gotlands tekniska nämnd förstår.
Här ska byggas murar och visas hat och förakt mot arvfienden. Länge sen Sverige så reservationslöst böjde knä för militära intressen.
Trivs Björn Jansson verkligen i det sällskap han hamnar nu?
Alla landets Nato-vänner och kärnkraftskramare jublar.