”HÄNG HONOM!” löd ropen när vi äntligen hittat en syndabock, en orsak till allt det onda som sker.
– För all del, men tro inte att ni för den skull kommer att se klarare, säger en ung man som folk vill hänga i en lyktstolpe.
Så smidigt att utse en syndabock och bli av med problemen. Tanken kan tilltala men håller den?
Förr kunde alla synder läggas på en bock som antingen släpades upp i kyrktornet och kastades ner eller offrades på annat sätt. Alla synder skulle därmed vara borta. Men också människor kan bli syndabockar. Genom historien har till exempel judar utsatts för pogromer av det skälet.
Vi har våra syndabockar: Ryssland som är aggressivt och hotar – alltså måste vi rusta! Kina som är en miljöförstörare – som hotar vårt klot! Från Afrika och Mellanöstern väller folk in och vi måste stänga våra gränser för att rädda välfärden!
Det hör dock till saken att syndabockar själva är oskyldiga. Det blir ett sätt att dölja det verkliga förhållandet. Judarna var ju till exempel aldrig skyldiga till vad de anklagats för. Demoniseringen av Ryssland hjälper upp vår vapenindustri. Kina som miljöbov döljer vårt eget miljöfarliga handlande. Flyktingkrisen är vi själva en del av orsaken till.
Den unge mannen uttrycker det centrala: att utse en syndabock är ingen lösning och det döljer den verkliga orsaken till det upplevda problemet. Att utse syndabock är bara att fegt skylla ifrån sig och löser ingenting!
(Citatet är hämtat från Buchers drama Danton.)