I GT lördagen den 8 februari fanns svar från Hanna Westerén och Marika Gardell på vårt öppna brev från seniora boende på Åkermanska.
Det tackar vi för, även om svaret inte alls klargjorde varför det i avtalet inte gick att skriva in en juridiskt bindande klausul att det skulle förbli ett seniorboende.
För att försäkra sig om att i framtiden kunna behålla Åkermanska som seniorboende, skulle de, om de tänkt långsiktigt, sett till att trygga framtiden för oss gamla, hur lovande den nya, tilltänkta ägaren än tycktes vara, och, som Kuststaden själva säger, sålt det till ett fastighetsbolag som på lång sikt ville driva seniorboende och godkänt en sådan skrivning i kontraktet.
Regionen hade ju, om de behållit Åkermanska, själva kunnat bygga om det vita huset som nu stått tomt ett par år, till bostadsrätter, och på så sätt delfinansierat renovering av övrig bebyggelse.
I GT den 4 februari hade Jörgen Benzler en insändare om oron över regionens privatisering av särskilda boenden. Det var just av den anledningen vi kom in med vårt öppna brev om försäljningen av Åkermanska. Vi hoppades det skulle stämma till eftertanke, så att samma sak i framtiden inte upprepas.
Hur tänker man här, vid dessa försäljningar? Har regionen tänkt långsiktigt och försäkrat sig om att de inte säljer ut verksamheter med gamla människor, som sedan får helt andra livsbetingelser än de var lovade när de kom till respektive hem.
Boende och andra fastigheter i regionens ägo ägs ju av oss alla, och när stat, region eller kommun säljer ut det som tillhör alla, även efterlevande släkten, finns ingen lag som skyddar den kollektiva nyttigheten. Vi som de facto äger dem är utan talan. Detta innebär ett oerhört, långsiktigt ansvar, i detta fall för Region Gotland, och vi ber alliansen att tänka en gång till angående aktuella privatiseringar av regionens särskilda boenden.
Fotnot: Aktuell diskussion om planerade upphandlingar av äldreboenden handlar inte om försäljningar utan om att driften upphandlas för en begränsad period. (Reds anm).