Kyrka – politik – religion – kultur är svåra att åtskilja då de hänger ihop på många sätt.
Politik betyder ursprungligen ”statskonst”, och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater) och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation.
Religion är tron allena. Tron är en gåva till oss och våra liv från Gud själv. Men det som Jesus förmedlar till oss genom liknelser och predikningar i främst evangelierna, är mer än tro. Det handlar om hela livet. Jesus utgår ifrån hur den enskilda människan lever och i vilket sammanhang hen befinner sig.
Jag tänker att Jesus har en helhetssyn på varje människa i dess kulturella miljö. Jesus ger oss olika kluriga tankespår och frågeställningar där vi får grunna över svaren.
Jesus speglar samhällets och lagarnas dilemma och ger oss nya infallsvinklar att ta ställning till. Det kallar jag politik! Men dock inte att sammanblanda med partipolitik.
Jesus pekar på situationer som handlar om hur vi tänker och agerar utifrån sjukdom, pengar, ägande, egoism, etcetera.
Fariséernas attityd, då de skryter, fördömer och sätter sig över andra människor, är inget som Jesus upphöjer. Tvärtom visar Jesus hur vi inte ska agera. Typ självreflektion.
Därför tänker jag att kyrka, politik, religion och kultur hänger ihop. Tillsammans utgör det en helhet på människa och samhälle. Frågan är hur kyrkan kan samspela och agera utifrån vilken kultur som präglar samhälle och enskilda människor.
Hur kan kyrkan stå upp för människor utan att falla in i partipolitiska mönster? Hur kan vi prata politik utan att hänvisa till partipolitik? Här kommer det kulturella sammanhanget där religionen ingår i bilden. Svårt att urskilja då allt hänger ihop.
Kyrkovalet bör vara partipolitiskt obundet eftersom kyrkan inte tillhör staten.
Kyrkan behöver människor med helhetssyn på människa, kultur och samhälle till Kyrkomötet, kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige