Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är något visst med vidder. Det är en speciell känsla att vistas där. Det kan handla om en strandpromenad vid havet på Fårö, böljande åkrar i Kullabygden eller varför inte på ett fjäll i höstfärger? När man är där så finns det spelrum för tankar, fria ögonkast och himlarymd. Allt detta satt i motsats till stadslivets betongbegränsningar och pendelråttetillvaron. Förmodligen är det växlingen som bidrar till frihetskänslan på vidden. De med vidd hela tiden kanske har vant sig. Jag skulle inte göra det
