Tappa inte respekten för livet

Gotland2006-06-08 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varje morgon tar jag och min hund Jalle-Kalle promenaden från Lärbro norrut mot Grannens vandrarhem.
Morgonen den 27 maj gör hunden en hastig framåtgående rörelse och finner en skadad hare i diket. När hunden nafsar haren hörs ett ångestliknande skrik. Haren har alltså blivit påkörd och har stora skador på bakdelen och mindre skador på framben.
Jag undrar hur människor är skapta som inte kan ta sig tid för att stanna och se efter om djuret är dött. I detta fall skulle det inte alls varit svårt för haren låg alldeles invid vägkanten. Det skulle ha varit barmhärtigt att förkorta djurets lidande.
Vidare har jag många gånger förundrat mig över att döda trafikskadade djur ligger kvar på vägbanan för att till sist ha blivit söndermosade till ett torrt skinn.
Visst har vi bråttom och visst är tiden knapp, men när det går till sådana ytterligheter så vi tappar respekten för livet. Då har det gått långt.
Min dag blev en sorgsen dag.
Läs mer om