När jag var tio år och gick på Solbergaskolan fick en klasskamrat för sig att jag skulle ha klasstryk. På en rast lyckades han få alla i klassen att ställa sig i en vid men tät cirkel runt mig, instängd ensam i mitten. Ett kanske livsavgörande trauma har jag småningom insett. Vem kunde man lita på?
I en studie publicerad förra året undersöktes 18 168 vuxna tvillingar i det svenska tvillingregistret (Capusan med flera). Fem barndomstrauman identifierades:
1. Känslomässigt försummad; ofta förbisedd, trakasserad, skälld för värdelös.
2. Fysiskt försummad; utan tillräckligt med mat eller kläder, lämnad ensam för tidigt eller vid sjukdom.
3. Fysiskt misshandlad; slagen eller svårt straffad, instängd eller bunden av närstående som förälder, syskon, pojk- eller flickvän.
4. Sexuellt trakasserad; tvingad eller hotad till sex, oralt, analt eller genitalt.
5. Bevittnat våld inom familjen; fysiskt våld mellan familjemedlemmar, slag, sparkar.
Resultat: Var tredje redovisade barndomstrauma. Vanligast känslomässigt försummad, följt av bevittnat våld inom familjen och fysiskt misshandlad. Merparten i 7-12 års ålder, före pubertet och under inledande skolgång. Kvinnor mer drabbade, särskilt avseende sexuella trakasserier
Förekomsten av adhd bland tvillingarna bestämdes enligt amerikanska diagnosmanualens 18 frågor med tre svarsalternativ. De med adhd uppgav att varannan utsatts för barndomstrauma. För kvinnor och sexuella trakasserier uppgavs en fördubbling från 7.9 procent utan adhd till 16.7 med adhd.
Inom psykiatrin har länge kategoriskt förnekats att traumatiska erfarenheter eller miljöomständigheter kan ha betydelse för uppkomst av adhd. Enligt den amerikanska diagnosmanualen innebar förekomst av barndomstrauma att en alternativ diagnos måste övervägas. I den senaste (DSM-5) har detta radikalt förändrats till att psykosociala trauman anges som riskfaktorer för uppkomst av adhd. Nu hävdas inom psykiatrin att traumatiska erfarenheter under barndomen förklaras av föräldrars genetiskt betingade adhd.
Tvillingstudien bekräftar förbindelsen mellan tidiga barndomstrauman och adhd samt visar att diagnosen kan vara genetiskt familjebetingad men även direkt förknippad med tidiga trauman.
Forskarna påpekar att det är första gången som detta påvisats. Min kommentar är att oavsett dominerande orsak påverkas koncentrationsförmåga och impulsivitet på samma sätt.
Studien sammanfattas: ”Kliniskt verksamma praktiker som behandlar vuxna med adhd bör vara medvetna om kopplingen till tidiga trauman”.