För inte så länge sedan såg 75 personer den danska filmen "Ordet" i Sankta Maria domkyrka. Snart ska vi få njuta både dans och rockmusik i samma rum. Dansuppsättningen "Dyre broder", med Helena Högberg som koreograf, framförs två gånger kvällen den 11 maj. Under torsdagen i Almedalsveckan kommer att firas en mässa som helt bygger på den irländska rockgruppen U2:s musik . Under sommaren kommer domkyrkan att stå värd för en större konstutställning med glaskonstnären Ann Wolffs verk.
Ordet - det talade och skrivna - har kommit att dominera över andra språk i kyrkan i vår del av världen. Det är egentligen egendomligt att det blivit på det sättet. Det som var tänkt som Ordets kyrka tycks på många håll istället ha blivit de många ordens. Ordet - om befrielse och välsignelse - tenderar att drunkna i den till synes aldrig sinande ord-strömmen. Många människor i vår tid är ofantligt ordtrötta.
I en tid då många upplever att kyrkan, med präster och teologer i spetsen, gått vilse i sina egna ordlabyrinter och lägger orimligt mycket energi på interna konflikter, är det dags att damma av andra språk.
Ord är ofta alltför trubbiga när man vill uttrycka tillvarons stora mysterium. Med andra språk kan vi nå långt bortom orden. Med en rikare variation av uttryck i kyrkorummet kan det transcendenta och andliga få en större plats i kyrkans liv. Anspråksfulla envägsdeklarationer från predikstolarna har haft sin tid.
Handlar detta om populism från domkyrkoförsamlingen? Är detta bara ytterligare exempel på dessa jippon som en arg - anonym - insändarskribent skrev för någon vecka sedan i lokaltidningen.
Svaret är : Nej.
Inget kan så som konsten, filmen, dansen och musiken förmedla visioner, drömmar och mysteriet. Så kan vi förnimma en aning av det outsägliga. Att variationen är nödvändig har vi inte kommit på själva. Reformatorn Olaus Petri uttryckte sig klokt om vårt behov att använda olika uttryck:
"Att Guds ord framställs på så mångahanda sätt är människor tillgodo, ty hon tröttnar snart på ett sätt. Och Gud, som i allt söker hennes bästa, har därför låtit henne få veta sin vilja på mångahanda vis."
Musiken, dansen, konsten, och filmen - finns i domkyrkan för att hjälpa dem som en gång byggde Visbys vackraste rum - i deras intension att erbjuda ett rum för människans eftertanke, för människans sökande.
De olika uttrycken hjälper oss att öppna sinnet och ställer de avgörande frågorna på sin spets. Tron behöver många språk!