Under det kalla kriget använde den sovjetiska underrättelsetjänsten flera metoder för att påverka opinionen i Europa till dess förmån.
Man kontrollerade och styrde fredsrörelsen i Europa.
Denna samlade under 1970- och 1980-talen stora mängder människor i protester mot Nato och försökte förhindra att Nato placerade ut taktiska kärnvapen som svar på Warszawapaktens redan utplacerade sådana.
Andra sätt att påverka var att betala medborgare i väst för att i olika sammanhang agera som opinionsbildare till förmån för Sovjetunionen och Warszawapakten.
Därutöver förekom naturligtvis västmedborgare som av politiska skäl, på egen hand, agerade på samma sätt som de betalda opinionsbildarna. Dessa personer gavs beteckningen ”nyttiga idioter” av den sovjetiska underrättelsetjänsten.
Begreppet avsåg alltså personer som försvarade Sovjetunionens totalitära politik eller skrev förskönande om situationen i Sovjetunionen eller på annat sätt omedvetet eller medvetet stödde eller försvarade Östblocket.
Det som kännetecknade dessa opinionsbildare var att de var starkt kritiska till USA och Nato.
Det är naturligtvis inte är olagligt att hysa sådana politiska åsikter, om man inte agerar på en annan makts uppdrag.
Sedan Ryssland nu kraftigt ökat sin militära kapacitet och också militärt angripit två länder i Europa, har Ryssland av naturliga skäl kommit att uppfattats som hot mot länder i dess närhet, med i Sverige krav på en kraftig svensk militär upprustning.
Vems åsikter dyker då upp i medierna?
Jo, självklart de vilka argumenterar mot demokratiska stater och de försvarsallianser som demokratiska stater frivilligt ingått, det vill säga mot USA och Nato.
Parallellerna med 1970- och 1980-talen är slående.
Det finns därför anledning att med kraft varna medborgarna för att lyss till lockropen från dem som med fagert tal om fred och säkerhet går Rysslands ärenden.
Fråga er i dessa sammanhang alltid vems politik förslagen gynnar; demokratiska länders eller en diktaturs!