När jag söker namnet Fadime på sajten Hela Gotland, så ser jag att senast hennes namn fanns med i redaktionell text är från den 9 augusti 2011. Då skrivs det om att hon skall få en hedersplats i Uppsala. Nu när det är tio år sedan hon mördades av sin fader för att han skulle värna sin egen heder då skrivs inte en rad i Gotlands Tidningar av journalisterna.
Det finns två politiska, idéburna, redaktioner på GT, bemannade av både kvinnor och män, som var och en borde kunna ha sina infallsvinklar på det kulturbetingade förtryck som drabbar ungdomar av båda könen, men som mycket oftare slutar i mord på flickor än vad det gör för pojkarna.
De som utför våldet är praktiskt taget alltid män. Det vore på sin plats att först och främst hedra den modiga Fadime, som vågade välja sin egen kärlek och som öppet vågade kritisera den kultur som förtryckte henne.
Det vore på sin plats att våga diskutera männens diktatur och manlighetens mest avskyvärda sidor. Men detta vågar tydligen inte mediafolket på Gotland göra.