Försäljningen av 923 lägenheter i Gotlandshem samt försäljning av Campushuset har just nu väckt berättigad debatt och kritik. Även jag sällar mig till de oroligas skara. När enskilds mark vid en expropriering försäljs för stats/kommuns syften får den enskilde mark/husägaren ersättning enl. lag. Men när stat/kommun säljer ut det som tillhör alla, även efterlevande släkten, då finns ingen motsvarande lag som skyddar den kollektiva nyttigheten. Och vad innebär det för ett samhälle när mer och mer av dessa gemensamma nyttigheter säljs ut, och vi skattebetalare, som de facto äger dem, är utan talan.
Har just läst ut en bok, ”Gemensam nytta”, av den italienske juridikprofessorn Ugo Mattei som handlar om betydelsen av gemensamma nyttigheter för demokratin och vår möjlighet genom värnandet av dessa, att hindra en skenande klimatkatastrof. Den boken borde alla ansvarstagande politiker och andra i beslutsfattande ställning läsa.
Luft, vatten, jord, skog, allmänningar, statliga/kommunala byggnader och verksamheter, allt detta är gemensamma nyttigheter som vi alla har rätt till. Tidigare epokers samhällen inklusive städerna kunde tack vare skyddandet av dessa kollektiva nyttigheter (bene commune på italienska) fungera i symbiotiskt samspel med den omgivande naturen som ägdes av ingen men var till för alla. Detta har också bekräftats i nutid genom Elinor Ostroms forskning, som gav henne ekonomipriset till Nobels minne 2009.
I vår samtid handlar allting om tillväxt och vinst, och jord och mark – till och med vatten på några ställen i världen, har förvandlats till en vara. Exploatering och uttaget av resurser från vår jord finns inte med som en självklar kostnad för stater eller företag, varför utrymmet krymper för gemensamma nyttigheter och samfälligheter och den demokratiska ordning som förr bevarade och skötte dem. Och detta är en fara för demokratin och planeten jorden som ekosystem, enligt Mattei.
För varje gemensam nyttighet som säljs ut, säljs också en liten bit av demokratin ut. Det är ett skrämmande framtidsscenario.