Vad är ett människoliv värt?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En äldre man med spritproblem som under cirka två veckor ej haft någon mat, bara druckit vin (en sats han satt själv). Han kan ej ta vara på sig själv, sitter i sin egen avföring.
Jag gjorde då en socialanmälan på mannen och trodde då i min enfald att de skulle ta med honom. Men de kunde inget göra, de såg hur mannen hade det, men eftersom han inte ville åka med så åkte de utan honom.
Senare i veckan låg mannen naken på golvet och kunde inte ta sig upp, så jag ringde efter ambulans. De kom, men kunde inget göra, för mannen ville inte åka med. Senare samma natt ringde jag polis för att mannen satt/låg på golvet och skrek.
Men även där blev resultatet detsamma. Han ville inte åka med. Mannen sitter ett dygn på golvet naken. Ringer till hyresvärden då han också ringer till de sociala. Men han får samma svar: Att vi kan inget göra.
Jag går och tittar till mannen ett par gånger om dagen. Vad ska jag göra som medmänniska? Bara titta på hur han förnedrar sig själv genom att inte äta, sitta i lägenheten, eller ska jag gå ner och se till att han får mat och dusch, städat, eller gör jag honom då en björntjänst? Hur kan vi i Sverige (Gotland) tillåta sådant?
Ska mannen behöva ligga och dö i sin missär innan något händer. Jag som granne mår så dåligt av att veta att en medmänniska får leva så som han just nu lever.
Men vad kan jag göra när varken sociala, ambulans eller polis får göra någonting mot hans vilja. För han vill inte leva sitt liv så som han har det i dag.