Vad är gotländskt arkiv till för?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I stort säger han nämligen, att tyskarna var överlägsna gotlänningarna handelstekniskt, att de hade bättre kapitaltillgång, att stridigheterna före 1161 var på gotländsk botten, att tyskarna genast klev in och tog över halva ledningen av Gutagård i Novgorod, att de utkonkurrerade gotlänningarna på alla handelstrader under 1200-talets första hälft och att tyskarna utan problem kunde förkasta ett tidigare samarbete med gutarna till förmån för den framväxande hanseatiska organisationen.
Avhandlingen är full av fullständigt "hisnande" slutsatser och mellan raderna kan man skönja, att gotlänningarna var "mindre vetande".
Efter genomläsning av denna tyska avhandling borde merparten av de berörda på svensk botten inse, att detta är en avhandling som måste bemötas.
Ett försök gjordes också av Hugo Yrwing, tack vare att nuvarande landsarkivarien, Tryggve Siltberg, sände denne disputationen från 1994. Men Yrwing gick inte på djupet, utan berörde mest frågan om "Alt-Lübecks" uppkomst. Han var dock synnerligen kritisk till stora delar av det resterande arbetet.
När avhandlingen väl kom i tryck 1998 - då modifierad i flera avseenden - hände då från svensk sida ingenting? Jo, undertecknad - som idag kanske är den ende som har kompetensen - gjorde en synnerligen noggrann genomgång av de delar som rörde gotländsk historia och sände texten till Historiskt tidskrift. Att vända mig till Gotländskt arkiv ansåg jag då meningslöst, eftersom jag hade stora meningsskiljaktigheter med dåvarande fornsalens ledning. Historisk tidskrift ville gärna ha texten, men ville att jag skulle banta ned den "till hälften". Jag ansåg mig emellertid inte kunna göra det och avstod därför att publicera den i nämnda tidskrift.
Jag gjorde också ett försök hos Fornvännen, vilken redaktion sin vana trogen - då man inte vill ta in en text - aldrig gav ifrån sig ett ljud.
Efter vad jag - trots mina åsikter - trodde var bättre relationer med Gotlands fornsal skickade jag första gången min omfångsrika text (21 A4-sidor) för publicering i Gotländskt arkiv 2002, då jag naivt nog trodde att man där skulle inse hur viktigt det var, att Kattingers avhandling blev sakkunnigt bemött på svensk botten.
Jag inbillade mig nämligen, att Gotländskt arkiv är ett forum - när andra felar - som ska slå vakt om den gotländska historien. Sedan dess har nu texten väntat, men under innevarande år skulle det äntligen bli ett "Arkiv" som inte var temabestämt. Emellertid fick jag följande besked från redaktionen: "Tyvärr har jag det nedslående beskedet att lämna att din artikel, som du själv påpekar, är av för stort omfång för att få plats", med tillägget att "det finns för museets verksamhet och enligt museiledningen mer angelägna uppsatser att publicera".
Jag var medveten om att omfånget på texten var stort - den skulle förmodligen omfatta mellan 35 och 40 sidor i tryck men kunde inte göras mindre p g a avhandlingens enastående okritiskhet - och jag vet heller inte vilka mer angelägna uppsatser som sänts in. Trots det trodde jag, att det var viktigt att Kattinger inte till stora delar fick stå obemött från gotländsk/svensk botten.
Att han får göra det anser jag är en högst oroande inställning som museiledningen intar och jag frågar mig verkligen om fornvännernas medlemmar delar denna; Att en så undermålig avhandling från tysk sida - som länge kommer att prägla framtida tysk (och svensk) historieforskning - ska få stå obemött?
Jag är medveten om att museet närmast helt är i avsaknad av historisk kompetens när det gäller gotländsk och visbyensisk medeltid - vilket naturligtvis är oroande i sig och borde åtgärdas - men det borde också göra museiledningen ödmjuk istället för avvisande. Jag efterlyser därför att Gotlands fornvänner tar upp en diskussion om vad som är Gotländskt Arkivs primära mål. Är det, att vara ett forum för museiledningen eller är det att slå vakt om att gotländsk historia värnas och förs framåt?
Som ständig medlem av Gotlands fornvänner förväntar jag mig att en diskussion om detta tas upp på nästa medlemsmöte - årsmötet - där jag självklart kommer att närvara.