På 1800-talet var det socialister som väckte de fattiga, de utnyttjade, de sämst ställda till att se sitt människovärde. Man organiserade människor till att arbeta för sina rättigheter i ett samhälle som hade långt kvar till allmän rösträtt.
För dagens vänster finns bara välgörenhet. Romerna i Rumänien har det eländigt, de lever som många gjorde i Sverige ännu för 100 år sedan. Och de ser på sin verklighet som man gjorde här innan den lille skräddaren August Palm dök upp och tände gnistan av självförtroende bland den stora fattiga majoriteten svenskar.
Men Annamaria Bauer och Region Gotland menar att alla romer är så svaga människor att de inte kan göra något själva.
Eftersom ingen ordnar upp i deras byar måste de sitta på våra gator och tigga.
Man hjälper till att organisera tiggeriet med boende och hjälp till myndighetskontakter. Tiggeri som ett normalt sätt att försörja sig.
Naturligtvis menar man att när Rumänien blir ett bra land att leva i ska romerna återvända hem. Vem som nu ska ordna det?
Jag vägrar tro att det måste vara så. Den ensamma kvinnan utanför mataffären kan inte ändra på något. Men hennes familj, hennes grupp kan. I alla folkgrupper finns kompetenta individer som kan, kanske med en del stöd, organisera och ställa krav på sitt eget samhälle.
Dagens Rumänien är ett demokratiskt land med allmän rösträtt. Varför arbetar inte Annamaria Bauer för att hjälpa romerna att bygga socialism i Rumänien, om hon nu tror på den? Jag gör egentligen inte det, men jag tror att friska vuxna människor alltid har möjlighet att göra något själva.
”Gråt inte! Organisera!” sa arbetarkämpen Joe Hill innan han arkebuserades i Utah, USA 1915. Det finns alltid fler möjligheter.