Att Ryssland verkligen ogillar tanken på att Sverige och Finland skulle kunna bli medlemmar i Nato är knappast någon överraskning för någon som följer svensk försvars- och utrikespolitisk debatt.
Knappast heller att Kreml motsätter sig allt Nato gör, sysslar med, planerar eller tycker och tänker. Det är uppenbarligen att Putin et consortes betraktar försvarsalliansen som en av världens största brottsorganisationer som de faktiskt ägnade 23 år av hårt arbete för att själva försöka bli medlemmar i!
Hoppsan då! Hade inte SVR, GRU och FSB koll på vad Nato var för något?
Redan 1991 blev Ryssland medlem i ”North Atlantic Cooperation Council” och tre år senare kom man in som medlem i programmet ”Partnership for Peace” (där också Sverige är medlem). Ryssland kom också att upprätta en diplomatisk representation vid Nato-högkvarteret i Bryssel (där man också har och har haft ett antal underrättelseofficerare posterade under diplomatisk täckmantel).
1997 antogs dokumentet ”Nato-Russia Founding Act” och man startade då också sitt deltagande i ”Euroatlantiska partnerskapsrådet”, EAPR. 2002 bildades ”Nato-Russian Council”, NRC, som bedrev en omfattande verksamhet ända till och med 2014.
Ryssland var den icke-medlem som hade den allra närmaste relationen med Nato. I hela 23 år arbetade Kreml intensivt för att de skulle bli medlemmar i denna organisation som de plötsligt 2014 fann var så oerhört brottslig! Kreml upptäckte tydligen att Nato var en brottslig organisation först i och med att de kastades ut på grund av invasionen och ockupationen av Krim i Ukraina.
Nato är ju en försvarsallians, inte en organisation för att anfalla olika europeiska länder. Det hade tydligen Putin helt missat så 23 år spenderade ryssarna att försöka bli medlem i en försvarsallians de egentligen hatar. Man ska dock komma ihåg att Ryssland fortfarande är Nato-partner även om förbindelserna är frusna.
Man bör dock ställa sig frågan – varför finns Ryssland fortfarande kvar? Vad vill Kreml med sina relationer med Nato? Svaret på dessa frågor är både spännande och oerhört skrämmande.
Efter 2014 har vi kunnat se en mängd uttalanden och olika aktioner som riktat sig mot Nato och som försökt sätt krokben för alliansens verksamhet. En av de vidrigaste aktionerna inträffade i Montenegro och nyligen avslutades rättegången mot många av de kuppmakare som i oktober 2016 tänkt mörda landets premiärminister och ta makten i landet för att därmed stoppa Montenegros Nato-medlemskap.
Om ”Nej till Nato” är en opolitisk fredsrörelse. Så fan heller att dom är....