Hotet mot all demokratisk utveckling kommer från någon procent maktfullkomliga mångmiljardärer som har mer gemensamt sinsemellan än med länderna de kommer från. Trumps ekonomiminister har affärer med Putins barn. När kapitalister som gapskrattar i skattebefrielseparadis har inget fädernesland
Inkomstmässigt ökar klyftorna i Sverige på båda sidor om den hälft av befolkningen som huvudsakligen försörjer sig genom arbete. Avståndet har fördubblats uppåt till en allt rikare tiondel av befolkningen som bara till hälften försörjer sig på arbete och som innehar 80 procent av alla aktier. I den motsatta riktningen fördubblas avståndet till de fyra tiondelar av befolkningen som är lågavlönade, pensionärer, småbarnsföräldrar, arbetslösa. Tillkommer alla könsbaserade orättvisor.
Under drygt två decennier mellan 1991 och 2013 har ojämlikheten dramatiskt ökat vilket ger grogrund för växande misstro mot politiker som inte levererar. Den psykiska ohälsan ökar dramatiskt. Till slut har landet tänjts ut så att det börjar uppstå sprickor där en brunaktig vegetation kan få fäste. Allt rikare makthavare drar en suck av lättnad eftersom befogad kritik då leds över i syndabockstänkande högerextremism.
Den bortkuppade partiledaren Håkan Juholt, nu ambassadör på Island, oroar sig över att den svenska demokratin ”glider oss ur händerna” för att ersättas av teknokratstyre. Makthavarna kommenderar honom att hålla tyst och enbart göra reklam för Sverige. Vilket bevisar hans tes.
Vad har detta nu med privatiseringen av Gotlandshem att göra? Ja, den utgör exempel på den gigantiska utförsäljning av gemensamt ägande som drar isär landet.
Mats Ågren (S) styrelseordförande hos Gotlandshem berättar i lokalpressen om företagets regler för styrelsens ledamöter. Ågren är den enda som får uttala sig om styrelsens beslut och ledamöterna ska vara lojala med besluten. Som för Juholt gäller här munkavel.
Att en styrelse i ett privatägt bolag har sådana regler kan kanske förstås. Men ett bolag som ägs av Gotlands skattebetalare borde inte få lägga munkavel på sina ledamöter. Styrelsemedlemmar med civilkurage ska inte tvingas lämna styrelser för att kunna framföra sina åsikter. Folk vill veta, har rätt att få veta.
Detta innebär att de som är kritiska till utförsäljningen är de verkligt lojala mot skattebetalarna. Inte de ”lojala” som slarvar bort 33,5 miljoner kronor (Stäven och Bogen1) om året i driftnetto.