Från 1842 till 1960 talet var folkskolan en tvångsinrättning med tvångsmedel, betyg, kvarsittningar med mera. Auktoritära lärare presiderade över stora klasser där barnen disciplinerat lärdes baskunskaper i att läsa, skriva, räkna och orienteringsämnen vare sig de ville eller inte. De kunskaperna gjorde att svenska folket kunde starta företag, bilda föreningar, sköta sina kommuner och fortsätta i läroverken. Skolan möjliggjorde en fantastisk samhällsutveckling.
Från 60-talet bekämpades lärarauktoritet, katederundervisning, betyg, bestraffningar, utantillplugg av glosor, grammatik, årtal, namngeografi med mera ”död kunskap” av myndigheterna och reformpedagogerna. Barnens inlärning skulle styras av deras eget intresse med lärarna som handledare. I praktiken flyttades makten över inlärningen från lärarna till de elever som tyckte det var arbetsamt att anstränga sig och som hittade på alternativa sysselsättningar i klassrummen.
Att som lärare styras av omogna barn och föräldrar lockade allt färre ungdomar till läraryrket. På 50-talet kunde 20-30 sökande tävla om varje utbildningsplats, nu kommer alla in på lärarutbildning hur betygen än är.
Resultatet visar sig i Pisamätningarna. Jag ser inte att något av de mer och mindre desperata förslag om skolan som yr i luften kan vända utvecklingen, vilket ger en mörknande bild av Sveriges framtid.
Vi måste lägga ambitionen och ansvaret för utbildningen där det hör hemma, nämligen hos elever och föräldrar. Mitt trepunktsprogram är utformat fritt efter Karl XI.
1. Ge barn och föräldrar konkreta kursplaner att följa. (De ska utformas med internationell hjälp från till exempel Finland så att flummarna i den svenska skolvärlden inte kan sätta agendan.)
2. Ge skolpengen till föräldrarna att välja och bekosta de lärare och skolor de väljer.
3. Upprätta statliga kontrollstationer där eleverna med jämna mellanrum uppvisar sina kunskaper och färdigheter och får betyg och belöningar.
På det här sättet kan inte lärare och skolor konkurrera genom att sätta höga betyg utan verklighetsförankring. Man ska konkurrera med kunskaper och färdigheter.
När eleverna fritt kan välja lektioner hos friskolor, på Internet, i idrottsklubben och hos den lokale hantverkaren, konstnären och körledaren öppnar sig möjligheter för lärarbegåvningar.
Myndigheterna får kontroll över skolresultat och ekonomi.
Barnen och föräldrarna fostras i att ta ansvar och lär sig att det inte finns genvägar till kunskap och färdigheter, det är träget arbete som gäller.
Bra skolor och lärare tjänar pengar, dåliga slås ut.
Mobbingproblem bör minska.
Jag föreslår att man börjar fundera i de här banorna på södra Gotland där antipluggattityden verkar ha satt sig. Jag är övertygad om att de med det här systemet kan uträtta samma stordåd som när de skickar 200 pärklag till Stångaspelen.
Ett framgångsrikt skolsystem kan vända avfolkningstrenden.