Vänsterpartiet är inte ett parti som alla andra. Och så länge de inte klarar att göra upp med sitt mörka förflutna ska de inte heller behandlas som ett parti som alla andra. Under 1 maj i Visby marscherade den så kallade demokratiska vänstern tillsammans med organisationen AFA (Antifascistisk aktion) som av svenska säkerhetspolisen är listat som ett direkt hot mot vårt demokratiska samhälle. En vänsterrörelse som under åren gjort sig känd för att använda hot och våld mot etablerade partier och politiker med demokratisk förankring.
Först efter att ledarskribenter som Eva Bofride och Mats Linder identifierat och uppmärksammat AFA-flaggor på bilder från första maj-tåget har företrädare från Vänsterpartiet uttalat sig. Och får det att låta som att de varken visste eller kände till AFA:s närvaro. Det håller inte. Hur kan det vara möjligt att ett par hundra demonstranter från den gotländska vänsterrörelsen inte såg AFA:s symboler och flaggor när de gick bredvid varandra?
Vänstern på Gotland är dock inte det enda exemplet på att partiet har svårt att förstå den demokratiska kompassen. I Umeå, och flera andra platser landet runt, marscherade Vänsterpartiet sida vid sida tillsammans med öppet kommunistiska partier. I just det fallet var det inget misstag. De var väl medvetna om vilka mörka krafter de slagit följe med.
Jag är stolt över att tillhöra Alliansen på Gotland – den sida som inte krokar arm med antidemokrater och våldsbejakare. För mig som liberal är det självklart att ta avstånd mot de som vill förstöra allt det jag värnar om och det öppna samhälle som generationer innan mig kämpat för att bygga upp. Jag är glad över att C och L tydligt markerade mot att V absolut inte skulle få något inflytande när det blev dags för regeringsbildning tidigare i år. Första maj-tåget i Visby visar att vi fortsatt måste behandla Vänsterpartiet som ett parti som har stora problem att hitta sin plats i vårt demokratiska samhälle.