Så är då ”skamfläcksdebatten” igång kring Åhlénsgaraget. Hur ska vi som samhälle hantera förändring, försämring, ökad brottslighet – eller brottslighet som på grund av debatten uppmärksammas. Hur ska vi hantera de som vi upplever som ”nya” inslag i det som vi hittills upplevt som en trygg plats. För i ärllighetens namn är det fortfarande tryggt – men det innebär inte att vi kan strunta i platser som Åhlénsgaraget. Det som behövs är att vi – bland annat från politiskt håll – tänker helheter och tar strategiska grepp.
Att försummade platser riskerar att bli otrygga är känt och bör uppmärksammas. När vi satsar miljoner på en trevligare och mer välkomnande stadsmiljö så finns Åhlénsgaraget INTE med i listorna över platser som ska få en översyn. Det är inte direkt en plats någon skriver hem om eller har med på den numer obligatoriska selfien. Bortglömd.
Men, problemet ligger kanske också i de där stuprören, i det där att något är en annans bord och ansvar. OCH givetvis. Att det inte finns pengar. Visst, det är invändingarna.
Men hur var det nu med de där parkeringsavgifterna som majoriteten infört och försvarar. De pengarna skulle gå tillbaka till ”parkeringsverksamheten”. Så nu är det upp till bevis. Det borde finnas pengar från p-avgifterna att investera i att göra Åhlénsgaraget till en tryggare plats för alla. De pengarna borde finnas om de inte magiskt slunkit iväg i någon stor pengapåse.
It´s payback time!