Var finns det magiska Gotland?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samma äckliga drinkar tillkrånglade enligt tidens regler, samma trista uppbeatdunkande intetsägande musik ur allt för högljudda högtalare, turistfällor överfulla med skräpprylar som ska föreställa lokalproducerade, T-shirts i hemska färger med vidriga tryck, solglasögon av tveksam kvalitet, skärmmössor, stenar med målade lamm. En nedlagd järnväg, en tom och livlös innerstad sakta på väg att förvandlas till en sovstad. Stora torget, fyllt av stånd med krimskrams, inte en pryl så långt ögat når som en vettig människa behöver för sin överlevnad.
En stendöd landsbygd utan lokala handlare, ett nedlagt sockerbruk, en ost som försvann i det blå, en turistsäsong som stänger samma dag som medeltidsveckans besökare rusar ombord på snabbfärjan för att så fort det bara går ta dom från Gotland. Ett skrotat försvar utan insikt i det nya politiska läget lite längre österut, en utsåld hamnpir till ryska intressen under jublet av troskyldiga kommunpolitiker, ett försvunnet Ericsson, ett lika så Flextronic, Nimbus på grund.
Ica Maxi, Rusta, Jysk, Willys, HM, Åhléns, Expert, Mc Donalds, Lindex, Dressman, samma utbud över hela landet. Promenad från flyget in till bussterminalen, Taxi till flyget då bussturen är nedlagd, helst genom Studentallén, för alla de konsulter som skinnat kommunen och snabbt måste komma från ön för att konsumera vinsten. Bungalows på Norderstrand som får några att förtjust känna draget av Marbella. Vattenrutch och äventyrsbad snart sagt överallt, en cykelbana från Visby till Tofta klistrad vid bilvägen istället för lagd lite vackert ut med vattnet, en välkomnande instängslad pool vid Tofta strand, skövlad åkermark omvandlad till golfbanor och villaområden med samma sorts publik sittandes i samma sorts trista nutidsarkitektur, med obegripliga utsiktstorn. En Stockholmsvecka med svinaktigt beteende och svinaktiga priser, ett Snäck granne med samma allmängiltiga skräparkitektur som Hammarby Sjöstad, här uppfiffat med stora runda kajutafönster, kakelplattor och inglasade balkonger med tillhörande lika hemska blomsterarrangemang.
Adelsgatan med alla sina tillfällighetsbutiker och caféer med smörgåsar stora som filttofflor fyllda med gägga, Östercentrum med alla de andra själsdödande butikerna, Skarphäll City med resten. Romateatern med en ekonomi och ett stöd liknande ruinen de spelar i, en barnteater utan förståelse från vuxna politiker, en innerstad nedskräpad med okänsligt hemska sammansatta blomsterarrangemang ned- och hoppressade i obegripligt fula jättekrukor, lika fult som var helst i Sverige utom på Kalmar torg. En konferensanläggning lika trist utformad som en flygterminal, fylld av platteveapparater visandes ändlöst trista Power Point-presentationer, stapel- och kurvdiagram, teambuilding, kickoff, firmafester, utställningar.
Ja samma tråkiga överexploatering och rovdrift på naturen som över allt, utan den minsta tanke på den miljö som vi fått i arv och ska låta gå i arv. Utan någon som helst tanke på något annat än pengarna man kan dra ut av turisterna.
Och allt detta ska nu Gotlänningarna hjälpas åt att marknadsföra.
Vari ligger det magiska?