För mig är begreppet nationalism minst sagt problematisk.
Min pappa föddes i USA. Om hans hud haft en annan färg än vit, så hade jag av alla som inte redan känt mig, bemötts som icke-svensk tills motsatsen bevisats. Jag funderar ofta på hur detta skulle påverkat mig och mina livsval.
Jag hoppas att vår svenska nationaldag påminner oss om att ödmjukt möta dem som inte haft förmånen att få växa upp i ett demokratiskt samhälle där människors lika värde hävdas såväl i teori som praktik.
Stolthet över att ha svenskt medborgarskap känner jag när jag möter alla härliga unga (och även äldre) män som visar vardaglig omsorg om sina barn.
Stolthet känner jag även över delar av vår svenska djurhållning, även om vi har en lång bit kvar innan vi når upp till Astrid Lindgrens målbild.
Och stolthet känner jag, förstås över alla starka svenska unga och gamla kvinnor som med en självklar rätt, tar del av det som livet bjuder – utan att på minsta sätt be om ursäkt för det.
Respekt är vad jag känner för allt det goda som Sverige står för inom landet och även när det gäller vårt globala engagemang i Hans Roslings anda.
För mig är det detta som den svenska flaggan står för.
Mörkrets makter bör använda andra symboler, och inte gömma sig bakom den blågula symbol vi alla har rätt att känna stolthet över.