Häromdagen slog Gällivare Tingsrätt fast att lärare är "fredslösa" i den meningen att de inte tilldöms skadestånd när de misshandlats i tjänsten. Domskälet är att lärare är att betrakta som en typ av poliser och då ska man tåla slag och sparkar.
Det är djupt oroande att en resignation inför ett stort samhälleligt problem med många bottnar har nått rättsväsendet. Signaler det ger till elever och vårdnadshavare förbättrar inte den redan nu tunga arbetssituation, som många lärare har. I första hand kan det tyckas vara ett svek mot den berörda läraren och lärarkåren, men ytterst är det ett svek av stora mått mot de elever som allra bäst behöver en likvärdig och högkvalitativ skola med duktiga och engagerade lärare. Alltså de elever som riskerar att ge sig på sina lärare i sin stora frustration över något de kanske inte ens kan sätta ord på. De är de stora förlorarna när man inte värderar skolan och lärare högre. Att nedvärdera sina lärare kostar samhället enorma summor i slutändan. I många fall kostar det också utsatta barns och ungdomars framtid. Det är ytterst olyckligt att de som är satta att hantera överträdelser av lagar nu meddelar att just lärare är en grupp man kan slå och sparka. De ska tåla det! Länge har vem som helst kunnat arbeta som " obehörig lärare". Kan vi emotse "obehöriga poliser" framöver? Tjänster som företrädesvis går till lärare som ledsnat på villkoren i skolan...
Nej, det behövs en nationell resning för skolan och våra unga! De måste få känna att de är värda att satsas på så att de kan känna hopp inför framtiden.
Låt mig citera ett ordspråk med många hundra år på nacken: "Du har lika stor tacksamhetsskuld till din lärare som till Gud." Fritt tolkat till vår tid kanske detta skulle vara att värdera skolan och lärare efter samhällsnyttan? På 50-talet värderades riksdagsmän och lärare lika! Få yrkesgrupper har fått vara med om en liknande utförslöpa...