Branden i Notre Dame i Paris visar att det kristna kulturarvet berör många människor. Känslorna efter förödelsen påminner oss om den betydelse kyrkan har i våra liv och för vår samhällsgemenskap. Det gäller också i Sverige och särskilt för oss som bor på Gotland med den stora tätheten av gamla kyrkor.
Varje kyrka på Gotland är ett smyckeskrin precis som Notre Dame. I kärlek har de vårdats, klenoder har samlats genom århundradena. Rummet har välkomnat de rika lika väl som de fattigaste. Här samlades man för diskussion och viktiga beslut. Kyrkan bidrog till demokratins framväxt. Där inne står dopfuntar som är huggna samtidigt som runstenarna. De är inte bara vackra att titta på utan är en del av vårt gemensamma rotsystem, andliga resurscentrum, de berättar hur människorna levt sitt liv och om hur landet vuxit fram. Konsthantverket, arkitekturen, skrudskåpen och de utomhusmiljöer, som kristen tro har format är det förnämaste i vårt lands kulturarv. Det är tillgängligt för alla, och samtidigt decentraliserat som inget annat. På Gotland till varje socken! Våra kyrkor är lika självklara som att det finns något som heter Sverige.
Att kyrkorna behövs i vår tid kan många vittna om. De nutida nationella kriserna visar det: Palmemordet, Estonia, Tsunamin, attentatet på Drottninggatan. Även de stora kriserna i mindre skala som drabbar oss som individer visar kyrkans relevans. Kyrkan finns där som en varm och stabil famn när allt annat vacklar. Därför är kyrkan så självklar för många. 91 procent av Sveriges befolkning värdesätter kyrkobyggnaderna för att de är en plats för stillhet och eftertanke. Det är ett förtroende som Svenska kyrkan är mån om att förvalta och bära vidare till kommande generationer.
I Sverige är viljan att vårda kyrkor obruten sedan tusen år. I dag bidrar också staten till bevarandet av kyrkobyggnaderna. Det är bra och rimligt. Alla berörs av kyrkomiljöerna och alla ska ha tillgång till våra kyrkor för de är vårt gemensamma kulturarv. Även om staten bidrar till att vårda våra kyrkor, bärs den absolut största kostnaden för underhåll och drift av de gamla kyrkorummen av Svenska kyrkans medlemmar. Den som väljer att inte vara medlem, avstår därmed från att ge sitt medlemsbidrag till sockenkyrkan. Var med och vårda Notre Dame hemmavid!
Kyrkorna visar oss att tro inte är någon privatsak utan är något som ska vändas utåt till tjänst för det gemensamma. Kyrkorummet har hjälpt människor att räta på ryggen. Om man ser de hot som mänskligheten står inför av nationalism, högerpopulism, främlingsfientlighet är det lätt att se behovet av en framtida kyrka. Det bästa i människan behöver lockas fram och den kapaciteten har kyrkan visat att den har.