Gotlands 380 hemvärnsmän/kvinnor ska sammanlagt övas cirka 1 500 dagar per år. Färre kan det befaras bli, om rekryteringen inte blir bättre. Att endast en gotlänning har anmälts till vårens 90-dagarsutbildning är illavarslande.
Annat var det i december för 200 år sedan. Då kom tingsombuden och Visbyborgarna överens med landshövdingen om att alla vapenföra män mellan 15 och 50 år skulle delta i öns försvar. Det skedde i Södra häradet 11/12, i Norra häradet 19/12 och i Visby 29/12.
Då var det krigstid, men detta avtal ("konventionen") om Gotland nationalbeväring, godkänt av kungen 5/2 1811, blev 80 år gammalt. 1885 innebar avtalet att 25 000 övningsdagar utkrävdes av de meniga.
Hade de följt vad som då lagstadgats för den allmänna beväringen (som börjat organiseras 1812 för att förstärka den reguljära armén), då hade de bara behövt göra 6 700 dagar.
Att intresset för hemortens försvar i dag är så litet, beror väl på att inget hot tycks föreligga. Riktigt så enkelt kan det ändå inte vara. Sverige satsar ju stora summor på högkvalificerade flygplan, ubåtar med mera, som inte kan användas i utlandstjänst men bland annat behöver Gotland som ledningsplattform.
Statsmakterna verkar hålla det säkra före det osäkra. Det kan bli värre tider. Denna insikt förmedlas dock inte ner till gräsrötterna! Dem vill man av någon anledning inte oroa.
Nedrustningen av det gotländska försvaret skedde utan att någon ordentlig debatt föregick den. Gotlands kommun fann sig i den, praktiskt taget utan motstånd. Att få överta byggnader och mark på Visborgsslätt lockade. Försvaret är ju en statlig angelägenhet - så varför bråka?
Så tänkte inte 1810 års gotländska kommunpolitiker! De hade upplevt att statsmakterna lämnat ön oförsvarad. De hade ju så när gått förlorade till Ryssland 1808. De ville inte finna sig i fortsatt lättsinne i sin försvarsfråga.
Denna starka gotländska försvarsvilja var levande och ett mönster för andra till ca 2000. Sedan har den avtonat i brist på näring. Utan närhet till ett fast stationerat förband och utan märkbart kommunalt intresse, blir det lätt så.
Detta tycks nu Högkvarteret ha insett. Alltfler övningar förläggs hit - för alla försvarsgrenar. Därmed visar man närvaro. Man måste nog visa NATO och EU, att Sverige trots alliansfriheten kan vara värt att hjälpa, om hot uppstår.
Denna närvaro är dock sporadisk och kortvarig. Tankar finns därför på att göra en sådan mera permanent. Till en början kan det röra sig om att regelbundet övningsförlägga smärre markförband i anslutning till Tofta skjutfält - eller i Tingstäde. Därmed blir det möjligt att hålla en ständig beredskap.
Tillsammans med Hemvärnet kan man då säkra att förstärkningar kan komma hit via flygfält och hamn, om så skulle bli nödvändigt.
Konkretiseras dessa tankar, kommer Gotlands hemvärn att känna sig viktigt. Då stimuleras den gamla goda försvarsviljan. Då underlättas rekryteringen.
Gotlands kommun bör göra sitt för att uppmuntra detta!