När jag läser Lars Thomssons krönika i GT 28 nov. ställer jag mig frågan; vems ansvar är det att allt färre personer bor på landsbygden?
Är det tjänstemännen i Region Gotland som tvingar folk att flytta från landsbygden?
Eller är det politiker som beslutar att flyttströmmarna skall gå från landet till staden?
Jag tror inte att någon av dessa grupper äger makten att bestämma över människors val av bostadsort.
Kan det ha med moderniseringen av lantbruket att göra?
En person kan sköta lika många djur och odla marken i samma omfattning som tidigare sysselsatt 10-tals personer? Det lär finnas lika många kor på Gotland idag som tidigare, men hur många mjölkbönder finns det kvar?
Arbetstillfällena på landsbygden har helt enkelt minskat drastiskt och därmed också stora delar av befolkningen. Barnfamiljer flyttar till tätort för att slippa köra barnen till kompisar och fritidssysselsättningar och för att få närmare till jobbet. Äldre människor flyttar till staden för att få närmare till kulturutbud, affärer samt nära till båt och flygförbindelser.
Vi kan alla drömma oss tillbaka till en tid som försvunnit.
De allra flesta av oss som lever idag har för en eller två generationer sedan anhöriga som vuxit upp på landsbygden. Jordbrukssamhället ersattes av industrisamhället och nu lever vi i informations-och kunskapssamhället.
Skall Region Gotland bli en bra plats att bo och leva i, nu och i framtiden, måste vi tillsammans enas om vad vi har råd till och vad vi inte har råd till.
Det politiker kan besluta om är hur vi skall använda våra gemensamma skattemedel.
Hur många bibliotek, vårdcentraler, skolor och fritidsgårdar har vi råd med?
Det tjänstemän kan bidra med är beslutsunderlag som tagits fram på professionella grunder med kunskap inom sina verksamhetsområden. Vad säger lagar och förordningar, vad är kostnadseffektivt, vad är godtagbara välfärdstjänster?
Politiker var inte rädda att fatta svåra beslut, utan rädda Gotland från att sjunka ner i havet. Gör som Tjelvar!