Varför inte lammsafari på Fårö?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur utrustar man sig? Lämna med fördel livbåt, fallskärm och simfötter hemma. Det är då bättre att ta med ögon känsliga för grått, näsa för lammlämningar, en nypa tålamod och om det finns till hands - lite trevligt sällskap. (En enmans/enkvinnassafari skall dock inte anses vara av mindre värde.)
Sedan är det bara att ge sig ut och spana bortom stentun, färistar, tulkört och enbuskar. Hör du bräkanden i fjärran är du på någorlunda rätt väg.
Rätt och rätt förresten - vem vet vad som är rätt väg över huvudtaget nuförtiden? Sökandet är själva grejen.
De gråmelerade vännerna uppträder oftast i grupper och känns igen på det horisontella mumsandet och sin tidvis snabba benföring. Ungefär som rusande svärtade trumpinnar om du närmar dig deras integritet.
Jag tycker de är vackrast när de står stilla i motljus med lysande konturer och gärna en tidig sommarmorgon.
Glöm förresten det där med lejon, geparder och noshörningar. De är mycket sällsynta på Fårö och tur är väl det.
Efter en stunds tidlöst spanande, kan du vända hemåt och mumsa lite själv på lämplig lokal bulle och möjligen med lite lammonad till. (Lammonad - den dryck som gör just dig eftertänksam - därför tar du den som du har hemma. Vem vill ge sig ut igen så strax efter en safari?)
Lycka till och lamma lagom!