Varken falskt eller kränkande
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det enda jag hävdade i min förra insändare var att jag ifrågasatte om biskopskandidaterna har den teologiska utrustning som behövs för att axla ett så viktigt ämbete som att vara biskop. Jag inte bara tror det, jag vet det med utgångspunkt från vad som är ett klart empiriskt faktum. I sak ändrar inte Herr Koskinens försvar detta faktum.
Det jag säger är varken falskt eller kränkande. Och det har inget att göra med om jag känner eller inte känner kandidaterna. Det är emellertid inte något sakligt argument att tala om att jag är bitter eller utköpt. När jag slutade på Gotland fick jag tre månadslöner plus en mellanskillnad i förhållande till den lön jag skulle ha haft om jag hade varit kvar. Vill herr Koskinen kalla det för "utköpt", så okay.
Vag gäller bitterheten så vet herr Koskinen föga om det och att påstå det är att använda den grövsta sorten av personangrepp, argumentum ad personam. Jag trodde att en stiftschef skulle hålla sig för god för ett sådant sätt att resonera. Men jag kan naturligtvis vara glad över att slippa kallas "taliban".