Nu är tiden då vi samlas med nära och kära i våra hem, ger julklappar till varandra och tänder ljus för att hålla mörkret borta. Julen är en tid av gemenskap, värme och traditioner. Den kan även ge möjlighet till stillhet och eftertanke.
I globaliseringens tid står fönstret mot världen utanför vidöppet, och med detta drar ett stråk av kall vind in i den svenska julidyllen. För fler människor än någonsin, 65,3 miljoner, befinner sig i dag på flykt. Ungefär 40 miljoner av dem är internflyktingar i sina egna hemländer, medan över 21 miljoner av dem befinner sig i ett främmande land i sökandet efter humanitärt skydd och nya livsmöjligheter. 85 procent av dessa flyktingar befinner sig i utvecklingsländer.
Kriget i Syrien går snart in på åttonde året. Det är vår tids djupaste humanitära kris. Över halva befolkningen är på flykt från sina hem. Hälften är barn och många är svårt traumatiserade.
I Myanmar bedriver landets militärjunta, Tatmadaw, sedan i augusti i fjol en våldsoffensiv mot rohingyerna, vilket har lett till att över 720 000 rohingyer har tvingats på flykt. 43 000 saknas fortfarande.
I Jemen pågår sedan tre år ett brutalt krig som beklagligt nog har hamnat i medieskugga, men som innebär svält, kolerautbrott och miljontals internflyktingar. Över 20 miljoner jemeniter är i stort behov av humanitär hjälp.
I Afghanistan har kriget mot talibanerna intensifieras det senaste året. Den humanitära krisen i Kongo-Kinshasa är bland världens värsta.
Bakom varje siffra finns en människa. I jul hoppas jag därför att vi säkerställer att vår solidaritet räcker till att omfatta även dessa människor långt bort från vår svenska trygghet. Vårt medlidande får inte ta slut vid nationsgränserna, eller av att problemen känns så långt borta och så svårlösta.
Ingenstans ska människor lämnas utan omtanke. Oberoende av hur långt borta de är, hur djup konflikten än verkar eller vad de potentiella konsekvenserna för oss kan bli. Att villkora vår medmänsklighet skulle vara cyniskt. Även det lidande som inte berör oss direkt måste vi orka ta in.
Så vad kan vi göra som privatpersoner? Även om konflikten är långt ifrån en lösning så gör krisbistånd en stor skillnad. Och det görs mycket på plats! Hjälporganisationer arbetar outtröttligt, men behoven är fortsatt stora.
Under julgranen i år kommer många av julklapparna från mig att vara gåvobevis för akuthjälp, näringsriktig mat, skolpaket, medicin, varma kläder och andra bidrag till organisationer som UNHCR, UNICEF, Rädda Barnen och Röda korset för familjer i framför allt Jemen och Syrien. För vi måste orka se och agera. Vi måste visa för oss själva och för världen att vår omtanke och uppmärksamhet inte tar slut.