Under cirka 40 år ägnade jag mig åt hjälpverksamhet och det var sällan några problem. Jag informerade öppet om vilka som fick del av insamlingarna och de som gav hade inga negativa synpunkter på det. Tvärtom, vilket väl också det insamlade värdet, över två miljoner, är ett gott bevis på.
Men under de sista åren har attityden hos vissa grupper ändrats och jag har fått utstå kritik och även anklagelser om både det ena och det andra.
Låt mig ge några exempel:
En person menade att romerna var fetknoppar och kriminella och att jag därför stödde kriminella ligor, genom att ge romerna bidrag.
En annan hälsar numera inte på mig, därför att jag gett romerna bidrag. Han har samma argument, att jag stödde kriminella.
När en brand anlades vid Gråbo servicehus påstod en, att det var invandrare som hade tänt på och att jag var medskyldig eftersom jag gav bidrag till invandrare.
Det visade sig senare, att den som anlagt branden var infödd gotlänning.
Ett liknande exempel var när jag blev bestulen på Coops kafé för något år sedan.
Personer (som jag vet stödjer SD) menade, att det var romerna som hade begått stölden. När det kom fram vem den skyldige var visade det sig vara en gotlänning, bosatt i Visby.
När jag nyligen var med på en studieresa med Karlssons Bussar till Polen, skulle vi bland annat besöka koncentrationsläger från andra världskriget, vilket jag informerade mina vänner på Röda korset om.
När jag sedan var på resan lär samme person ha sagt, att han hoppades att jag skulle bli ihjälslagen, så att han slapp se mig igen. När jag kommit hem och fick veta det konfronterade jag honom och sa åt honom, att han inte skulle prata strunt om mig och min hjälpverksamhet.
Då upprepade han sin önskan, att de (polackerna?) borde ha slagit ihjäl mig och bad mig sen att dra åt helvete.
Det sista är väl så nära ett hot man kan komma och vid det tillfället hade jag väl hoppats att mina vänner där vid bordet på Röda korset skulle stödja mig i min argumentation.
Tyvärr gjorde de inte det.
Exemplen ovan visar väl hur vårt samhälle ser ut i dag och vad vi, i värsta fall, är på väg emot. Det gör mig både rädd och ledsen. Det vårt samhälle behöver är medmänsklighet och allas lika värde, inte hot och rasism.