I år är det oroande tyst och tomt i Almedalens damm. Den som alltid varit fylld med liv och flaxande och kvackande. Var finns de små spräckliga dunbollar som förvirrat brukar springa på vattnet för att komma i fatt sin mor?
Var finns den gamla damen med brödpåsen som bryter brödet och kastar till ivrigt snappande fåglar som flaxar runt hennes ben?
Kommer barnen från dagiset på andra sidan Strandgatan att i framtiden kunna jaga fåglarna vid kanten av dammen som de tycker är så skojigt?
Tyra Lundgrens solfågel i brons kanske snart är den enda fågel som trivs i Almedalen. För vem bryr sig om fåglarnas existens så länge mobilen har bra täckning?