Vem är du, Gustaf Hoffstedt?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Du kommenterar Erik Andhs insändare med att han minsann också varit med och fattat besluten om dagcentralernas nedläggning. Så säger barnen när dom gjort bus. "Det var inte bara jag, utan han också". Ni skulle kunna glädja de äldre, anhöriga och gemene man, alla har relationer med äldre. Detta genom att ta nya tag, börja utveckla istället för avveckla. Förstå hur viktigt det är med nöjda väljare, Gå ur er drömvärd, se den krassa verkligheten, en stor del är mycket missnöjda.
Sluta prata med tomma ord, det är handlingarna som visar om ni är värda förtroendet. Vilka visioner ni har för år 2025? Då är målet att de äldre, ska ha en god livskvalitet och känna trygghet. Ni missar något, de äldre finns här nu. Dina kalla uttalanden får oss att rysa ända in i märgen.
Fundera över vad ni har som enskilda personer, vad ni kan göra, vad ni gör. Ni kan gå ut när ni vill, laga den mat ni vill, själv bestämma vad ni ska äta, mysa ihop med den ni älskar, duscha när ni vill, gå i affären när ni vill. Nu kommer snart alla vårblommor, naturen börjar grönska, ni kan vistas ute i denna härlighet. Vad får de äldre på de olika institutionerna? Inte komma ut, äta det som blir serverat, om dom tycker om det eller ej, se världen utanför genom ett fönster, sitta i sin ensamhet, ingen att mysa med, svårt att förflytta sig, ingenting att se fram emot.