Vem är du, Gustaf Hoffstedt?
Gustaf Hoffstedt (m). Foto: arkiv
Foto: Petra Jonsson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Du kommenterar Per-Erik Andhs insändare med att han minsann också varit med och fattat besluten om dagcentralernas nedläggning. Så säger barnen när dom gjort bus "Det var inte bara jag, utan han också". Ni skulle kunna glädja de äldre, anhöriga och gemene man, alla har relationer med äldre. Detta genom att ta nya tag, börja utveckla istället för avveckla. Förstå hur viktigt det är med nöjda väljare. Gå ur er drömvärd, se den krassa verkligheten, en stor del är mycket missnöjda.
Valet kommer med stormsteg. Sluta prata med tomma ord, det är handlingarna som visar om ni är värda förtroendet. Vilka visioner ni har för år 2025. Då är målet att de äldre, ska ha en god livskvalitet och känna trygghet. Ni missar något, de äldre finns här nu, idag människor av kött och blod, med samma känslor som vi alla. Dina kalla uttalande i media får oss att rysa ända in i märgen. Dessa människor i beroendeställning har varit trygga fram tills nu,
Ert mål i äldrepolitiken är att den i vid mening fungerar. Här är viktigt med boende sociala aktiviteter, träffpunkter med mera. Pensionärs-, handikappsorganisationer, anhörigcentra ska samarbeta. Här ska bli social gemenskap, tankeutbyte och aktiviteter som ger hälsa och livskvalitet. År 2025. Men nu då?
Ta ert ansvar nu, för de äldre på Gotland, glöm inställningen, "det är inte vårt ansvar", för ansvaret är faktiskt ert, vårt och allas. Det är vårt gemensamma Gotland, uppbyggt av de äldre som du och socialnämnden kastar ut i kylan. Fundera över vad ni har som enskilda personer, vad ni kan göra, vad ni gör. Ni kan gå ut när ni vill, laga den mat ni vill, själv bestämma vad ni ska äta, mysa ihop med den ni älskar, duscha när ni vill, gå i affären när ni vill. Nu kommer snart alla vårblommor, naturen börjar grönska, ni kan vistas ute i denna härlighet. Vad får de äldre på de olika institutionerna? Inte komma ut, äta det som blir serverat, om de tycker om det eller ej. Se världen utanför genom ett fönster, sitta i sin ensamhet, ingen att mysa med, svårt att förflytta sig, ingenting att se fram emot och ni har mage att dra in terapimatsalar. Det enda som de har att se fram emot. Tala om kallsinniga kalkylerande bestämmande, som kör sitt eget race, där det bara är pengar som gäller.
Idag i radion sade du att ångrade det du sagt. Du har sagt det och det som kommit ur din mun det är ju dina tankar. Misstaget du gjorde var att låta dem komma ut. Du är definitivt för ung och oerfaren att sitta på den post du har när det gäller oss äldre. Äldre ska ha rätt att leva i lugn och ro, ge dem detta. Vi blir alla gamla, eller?