I en kommentar till min artikel om att alla inte är så kontanta med korten skriver vd:n för Bankomat AB, Nina Wenning, att staten behöver ta ansvar för kontanterna. (GT 5 mars). Bankomat AB bildades 2010 och ägs av storbankerna.
Nina Wenning framhäver att Riksbankskommitténs delbetänkande (SOU 2018:42) ”Tryggare tillgång till kontanter” är problematisk. Härvid anför hon bland annat att Finansinspektionen i sitt remissvar är kritisk och att kontanthantering är en kollektiv nyttighet och bör vara statens angelägenhet.
Nina Wenning glömmer glatt att flera andra remissinstanser är positiva. Sålunda skriver Riksbanken: ”Riksbanken välkomnar Riksbankskommitténs förslag.”
Härvid instämmer PRO och SPF.
Nina Wenning kritiserar också Riksbankskommitténs förslag att delbetänkandet inte omfattar hela kontantkedjan, exempelvis lagerhållning, depåhantering etcetera. Men privata värdebolag sköter ju redan detta. På ett sätt, som jag har förstått, alldeles utmärkt. Till yttermera visso utövas tillsyn och kontroll över värdebolagen av ett antal länsstyrelser. I princip de större länsstyrelserna.
Icke desto mindre kan jag ge Nina Wenning rätt på två punkter.
Med tanke på den senaste tidens skandaler om penningtvätt i två storbanker är det i och för sig tveksamt om storbankerna ska ges förtroendet att administrera en så angelägen fråga, som kontantinfrastrukturen, vilken Nina Wenning själv kallar för ”samhällsviktig”.
Det andra är att professorn i EU-rätt, Ulf Bernitz, i ett särskilt yttrande till Svenska Bankföreningen (sakkunnigutlåtande) förfäktar tesen om att Riksbankskommitténs förslag eventuellt skulle strida mot EU-rätten på grund av snedvriden konkurrens i stöd.
Hur som helst. Med storbankernas vinster i åtanke klarar sig bankerna ändå. Och gör de inte det kan de vända sig till staten.