Verklighet för de unga
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nyss var de två unga människor i färd med eller färdiga med sin utbildning. På väg ut i vuxenlivet med arbete och samhällsansvar. Så får de barn, det är helt naturligt. Då blir plötsligt deras enda uppgift att sköta och fostra ett barn. Om man har den minsta tanke på jämställdhet, så delar de naturligtvis på barnledigheten.
För kristdemokraterna talar ju om valfrihet! Jag vill gärna att Ruth Smeds i klartext talar om att hon naturligtvis räknar med att den unga pappan stannar hemma ett och ett halvt år med sitt barn. Liksom mamman, bara de får betalt av samhället för det. Tror hon själv på det?
Eller är tanken att kvinnan helt enkelt ger upp sina yrkesplaner och stannar hemma med barnen? Som det alltid förr har varit. Förutsatt förståss att hon har en man med tillräckligt god inkomst att kunna försörja familjen. Jag har svårt att tro att ens Ruth Smeds menar att samhället kan betala en kvinna normal heltidslön för att ta hand om ett barn.
Jag rekommenderar kristdemokraterna att läsa Håkan Ericsson ledare i Gotlands Folkblad torsdag 4 maj en gång till. Där har ni dagens verklighet, inte er dröm om att återvända till ett gånget samhälle, som i alla fall är helt främmande för dagens unga människor.