Vi accepterar inte försämrad färjetrafik!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett av de övergripande målen för framtiden är att statens ekonomiska åtagande för färjetrafiken på sikt skall minska kan man läsa i det mastiga anbudsunderlaget.
Uppenbart är att Rikstrafiken missat att ta reda på vilka behov i det gotländska samhället detta trafiksystem skall tillfredsställa. Det viktigaste verkar vara att minska statens kostnader. Att skapa förutsättningar för en positiv utveckling på Gotland verkar inte vara särskilt intressant. Samtidigt pågår gigantiska infrastruktursatsningar i vårt land. Det är tre dygn sen anbudsunderlaget offentliggjordes. På de tre dygnen har Sverige satsat 500 miljoner på infrastruktur. Utvecklingen i övriga landet går framåt med raketfart. På Gotland ska vi nu backa tillbaka, här ska sparas, tycker staten.
Kapaciteten. När det gäller minimikrav på kapacitet så öppnas för försämringar. Krav på minsta kapacitet är småfärjor för 400 passagerare. Det blir stora problem vid hårt väder och en färja med bara 400 platser blir snabbt fullbokad. Idag har vi SF 700 med plats för 700 passagerare som minsta färja. SF1 500 har plats för 1 500 passagerare. För övrigt är de totala kapacitetskraven en försämring jämfört med idag. Man öppnar också för ytterligare försämringar om antalet passagerare minskar.
Färjepriset. När det gäller färjepriset uttrycks det väldigt luddigt i kravspecifikationen. Maxpris blir ett genomsnittligt takpris som skall fastställas av Rikstrafiken. Takpriset är inte fast utan funktioner av taxor och trafikvolymer. Operatören tillåts öka sin intäkter vi ökat resande. Vad händer vid eventuellt minskat resande? Staffan Widler aviserade ju för ett par månader sen att färjepriserna skull höjas med 30 procent. Han räknade då kallt med en resandeminskning med 10 procent. Om resandet minskade mer än 10 procent så skulle detta kompenseras med ytterligare prishöjningar enligt Widlert. Vad händer i framtiden?
Tillgänglighet. När det gäller tillgängligheten är det bara att konstatera att även här öppnas för försämringar. 3 timmar 45 min är en klar försämring jämfört med det vi har idag. Även när det gäller antal avgångar så öppnas för försämringar.
Långsiktigt stabila spelregler. Det enda stabila just nu verkar vara att vi kan se fram emot stabila försämringar.
Signalen från Gotland måste nu vara entydig och bestämd från kommun och näringsliv. Vi accepterar inte några försämringar i färjetrafiken. Gotland måste också få del av de gigantiska infrastruktursatsningar som görs i Sverige, (10 066 kronor per skattebetalare och år, gotlandstrafiken kostar en femtilapp.) Överallt går utvecklingen framåt. När det gäller gotlandstrafiken går det nu bakåt. Bakläxa och återremiss av anbudsunderlaget. Det är förbättringar på alla punkter vi behöver för att Gotland skall utvecklas positivt.