I DN söndag 26 augusti skrev min gamle vän Evert Svensson om den demokratiska förvirringen som rådde inför valet. Han var länge ordförande för Broderskapsrörelsen; den bildades en gång för att kristna arbetare ville driva sina frågor utan att bilda ett eget parti.
Han såg åtta partier som försökte överrösta varandra, med snarlika budskap. Evert Svensson vill med ett alexanderhugg sopa bort alla småpartier.
Västvärlden känner tre politiska ideologier med klart olika syn på samhällsutvecklingen.
Konservatismen vill ha starkt militärt försvar, brottsbekämpning, skydd för äganderätt och för familjen.
Där finns M, KD och delar av SD. Liberalismen betonar frihet för den enskilde, möjlighet att utvecklas, eget företagande och socialt ansvar. Det är grunden för både L och C. Även delar av MP och S hör dit.
Socialismen ser de stora skillnader som normalt uppstår och vill utjämna dem genom statligt ägande av alla resurser för jämlik fördelning till alla. V står för den uppfattningen, liksom delar av S, MP och SD.
Det här ger tre stora partier. Miljöfrågor är inget att bilda ett parti för. Alla partier måste ta itu med dessa, utifrån sin samhällssyn. Numera kallar sig alla partier ”gröna”.
Detsamma gäller för migrationen. Problemet var att inget parti vågade stå för begränsad invandring.
Alla vill i princip ha öppna gränser men fann att det i verkligheten inte var möjligt.
Så blev det utrymme för en skvader, ett parti utan ideologi men med klara besked i denna enda fråga. Lyckligtvis har väljarna insett att feminism, kvinnors rättigheter, är inget som man bildar ett parti för.
Evert Svensson har rätt i att partierna slits sönder inifrån därför att man hejdlöst lånar idéer av varandra så ingen vet vem som står för vad. Inget parti kan tillfredsställa alla.
För att kunna regera måste ändå alla kunna kompromissa. Några få stora starka partier kan utmana varandra om väljarnas förtroende och ha kraft att styra landet i den riktning som majoriteten vill.
Det här är ett klart gotländskt intresse.
Almedalsveckans idé förfuskas av denna mängd av småpartier som ska ha varsin dag.
Tre dagar, koncentrerade kring politiken, och kanske någon till för att ”se Gotland”, det är vad det flesta besökare orkar med.
Kanske inser fler att en förändring av valsystemet är nödvändig, när man kämpat sig igenom den här regeringsbildningen.