Militarismen firar triumfer igen. Stämningen liknar sommaren 1914, då folket berusades av tanken på kriget som skulle göra Tyskland till stormakt.
Soldaterna skickades iväg med blomsterkransar kring halsen för att dö i Flanderns skyttegravar. Men vår politiska elit har allting glömt och ingenting lärt. Eller tänker man sig möjligen att ta hämnd för Karl XII?
Alla talar om ”det försämrade säkerhetspolitiska läget”. Så långt jag kan se handlar det om att Nato upprättar baser i Baltikum, tätt intill Rysslands kust. Det kallas i den militära jargongen ”begränsade defensiva insatser”.
Då kan vi väl minnas hur Sovjetunionen på 60-talet försökte skapa en bas på Kuba, nära USA. Man tvingades tillbaka med amerikanskt maktspråk. Det enda svaret nu är att Ryssland, liksom Nato övar i Östersjön.
Vem har intresse av att nu göra det gamla kalla kriget hett igen? Ryssland rustar upp men det är från ett läge med en tiondel av USA:s militära resurser.
En gotländsk riksdagsledamot skriver ledare om ”den ryska aggressionen”. Det enda exempel hon har är Rysslands annektering av Krim. Den halvön har sen 1700-talet hört till Ryssland och befolkningen på Krim vill höra till Ryssland.
Det är bara i västvärlden man är så förtjust i den mycket illa fungerande staten Ukraina.
Alla politiska partier talar om många fler miljarder till krigsmakten. Och militären är inte sen att plussa på. Gotland ska upprustas, det är vad som blev av talet om ”navet i havet”. Vi var några som trodde att Gotland med sitt läge kunde bli en brobyggare mellan öst och väst när järnridån äntligen var borta och Östeuropa började det mödosamma bygget av demokrati efter den kommunistiska katastrofen.
Nog finns det i krigsmaktens hemligaste arkiv beräkningar hur många unga svenska mäns liv det beklagligtvis måste kosta att försvara Gotland. Om inte Ryssland anfaller får väl Nato själv starta ett litet preventivt krig. Anfall är bästa försvar, så låter det i deras värld. Eller är vi bara tillbaka i en av människans mest ursprungliga drifter: behovet att ha en fiende. Vi mår så bra när vi sluter oss samman mot den andres ondska.
I höstens val lär det bara finnas ett alternativ för den som inte vill vara med på militärens triumfvagn: att rösta blankt. Är det inte så?