En krönikör i GT är "jävligt olustig till mods" för att åldringar på Hemmet själva måste försöka ordna lite guldkant i tillvaron. Guldkant förresten, "Det är också ett jävla ord". Vad betyder det? "En bulljävel till kaffet?". Och detta fast bulljäveln kanske är skitgod och inhandlad på ett konditorihelvete.
Det ger anledning till funderingar över hur språket utväcklas, förändras och förbättras. Vi i den äldre generationen skulle helt banalt och prosaiskt bara ha skrivit "en bulle". Vi hade inte kunnat komma på detta smått poetiska, "bulljävel", utan bara frågat oss lite avundsamt, var får de allt ifrån?
Anledningen till det skälet beror väl på flera orsaker. Vi som tillhör en av dem som gått sju årig folk skola fick aldrig den solida språkliga grund att stå på som de unga idag. De kan i stort sätt sägas var priviligierade . De mest begåvade, som tagit tillvara på studietiden, kan rent av få ett stipendie. Andra kan ju bli bloggare om inte annat. Eller skriva vers, som ju är rena divison fyra jämfört med att skapa allsvenska krönikor.
Ändå hade jag en lärare som jag gillade. Han kunde faktiskt leverera. Vi var bekväma med han. Dessutom var han grymt snäll. Utan han hade jag nog inte fått lärt att undvika dubbla supinum. Men att stava till terass, aborre, följdaktligen och omständigt lärde vi oss nog aldrig riktigt.
De ungas skoltid är ju numera till bredden fylld av kunskaps inhämtande. På vår begränsade tid fanns tillexempel inte Social kompetens på sjemat. Vi fick själva lista ut, att man inte skulle kasta medhavda smörgåsar på varandra eller kalla lärarinnan för hora. Det är skitmycket som förändrats. Numera har man ju skolmat, fast ungarna säger att den ofta inte är så skitgod.
Regeringen dom har ju fört en framgångs rik politik även för åldringar. De flesta är nu helt sjukt friska jämfört med gångna tiders pensionärer. De spelar golf, boule, gammeldansar eller åker Vasaloppet. Och på ålderns höst lyfter de sig till den bildnings- och kunskapsnivå som dagens ungdomar vanligtvis uppnått i 25-årsåldern. Nu kan också de fullt ut tillgodogöra sig Strindbergs Macbeth eller Ibsens Döden på eftermiddagen. Och har lärt sig att skilja satir från värklighet.
Och nog fan har dom råd att stå för bulljäveln själva!