I dagarna har det debatterats en hel del kring de rikas sätt att skatteplanera och föra ut pengar till skatteparadis i främmande länder.
Det är visserligen lagligt, men moraliskt fel. Om Sverige ska kunna förbli en välfärdsstat, måste alla betala skatt efter förmåga.
Men det är inte enbart de rika som skatteplanerar. Det gör vi lite till mans. Till och med Mona Sahlin har fuskat med skatten.
Inför den årliga deklarationen försöker vi hitta avdrag för att få ner den beskattningsbara inkomsten. Många väljer att arbeta svart och också att anlita svart arbetskraft. Dessa svartpengar ger noll kronor i skatteintäkter till kommunen och staten och noll pensionsrätter till den kommande pensionen.
Jag driver själv ett företag som erbjuder Rot- och Rut-tjänster. Det är inte helt ovanligt att kunder ber oss att skriva att uppdraget är något annat än vad det egentligen är för få rätt till Rut- eller Rot-avdrag. Vi nekar naturligtvis till sådana felskrivningar och vi tappar således en del uppdrag. Kunderna går ofta till ett annat företag som går med på deras önskemål.
Det är väl ändå skatteplanering och överutnyttjande av våra gemensamma skattepengar. Sen har vi de som avsiktligt är skrivna i en annan kommun med en lägre skattesats för att därmed undkomma en del skatt. Sensmoralen blir då, om du inte betalar den skatt som du rätteligen borde göra, faller din rätt att klaga på utebliven välfärd.