Viktigt att diskussionen fortsätter
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Westerlund finner att även en troende kristen kan ansluta sig till grundtankarna i Einhorns manifest. Troligen har det tillkommit som ett svar på Humanisternas kampanj "Gud finns (nog) inte", som pågått ett tag.
De har gett ut ett "Humanistiskt manifest". Min vän ateisten och humanisten skriver:
"Einhorn kan man knappast säga emot, eftersom han är så oerhört ödmjuk och tolerant att det avväpnar all opposition. Jag har letat med lupp för att se något som jag kan ösa min vrede över. Men det går inte. Har han alltså rätt i det han säger? Ja, det kan man säga - i det han "säger". Men det är mycket han inte säger. Och det är där det Humanistiska manifestet kommer in med en del otrevliga sanningar."
Båda dessa manifest utgår från att människan i grunden är "god". Skillnaden är att Einhorn bara vill se den sidan, "strävan efter godhet mot medmänniskan". Humanisterna vet att det onda finns.
Det består i "religiös indoktrinering och religiöst förtryck". Om människorna bara befrias från religionen kan de återupprättas "som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och bygga en etik med utgångspunkt i förnuft, medkänsla och demokratiska principer". Det låter ju också bra.
Det vore enkelt att bygga ett gott samhälle om alla människor var inställda på att vara goda mot varandra. Varför ser då verkligheten så förskräcklig ut? Religionerna har i årtusenden strävat med att hitta svaret på den frågan. Att förstå hurdan människan verkligen är. Hur kan hon vara i stånd till sådan bottenlös ondska som vi också vet finns omkring oss.
Det är lätt för ateisten att visa på allt ont som skett i religionens namn. Människor förföljs och förtrycks för att de har "fel tro". Ändå är det svårt att hitta exempel på att samhället blivit bättre när man avsiktligt avskaffat religionen, som i kommunistiska stater. Religion har funnits i alla kända mänskliga samhällen. Hur kan man bevisa att vi just nu uppnått en så hög grad av utveckling att vi inte behöver religionens tröst eller dess svar på frågorna om "vadan och varthän"?
Båda manifesten utgår från att vi egentligen inte kan "veta" något om de stora existentiella frågorna. Därför är det viktigt att diskussionen fortsätter.