Gute (insändare 22 juli) och Erik Fransson (replik 14 juli) spelar på samma strängar: Det är sommargotlänningar och turister som är emot kalkbrytning, men de ska inte komma här och ha några åsikter.
Det är en förolämpning mot alla bofasta gotlänningar som är oroliga för sitt vatten och sin miljö och för vad som händer om kalkbrytningen får breda ut sig ytterligare. Men de finns liksom inte, i varje fall inte i Gutes värld.
Jag, Olov, är gute sedan många generationer och mantalsskriven på Gotland, men tillbringar tre vintermånader på fastlandet. Gör det mig till sommargotlänning som inte får uttala mig om gotländska förhållanden? Eller innebär det att jag inte får ha några synpunkter på vad som händer på fastlandet, eftersom jag inte är mantalsskriven där? Den återkommande uppdelningen i vem som erkänns som gotlänning och vem som inte är det är en grogrund för sådana stämningar.
Hur vore det att hålla sig till fakta i konflikten mellan kalkbrytning och hänsyn till vatten och miljö i stället för grumliga tyckanden av personer som inte bryr sig om att ta reda på vad motståndarna till kalkbrytning – oavsett härkomst – bygger sitt ställningstagande på?