Vindkraften är inte samhällsekonomiskt försvarbar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Maud Olofsson talar om energi (terawattimmar) medan Lars Thomsson talar om effekt (terawatt) ett alltför vanligt fel när det gäller vindkraft.
Vindkraften tillför inte en enda terawatts effekt till Sveriges energiförsörjning, då vindkraften hela tiden måste ha en annan energikälla för att stödja vindkraftens oförmåga att producera rätt mängd energi vid rätt tillfälle. Däremot kan vindkraftsenergi (terawattimmar) i olika mängder levereras när vindhastigheten så tillåter. (Vi utgår från att Lars Thomsson menar terawattimmar?)
Koldioxidutsläppen minskar inte
Alla som verkligen är intresserad av vindkraft och hur den fungerar i verkligheten kan gå in på www.energinet.dk och studera hur vindkraften utnyttjas i Danmark. Ingen skall påstå att när det blåser tillräckligt i Danmark och vindkraften går igång att värmekraftverken minskar sin kolförbrukning; koldioxidutsläppen är desamma oavsett vindkraft eller inte. Varför då kan man fråga sig? Ja svaret är att energigenomströmningen är alldeles för låg.
Lars Thomsson vill bygga ut vindkraften till 1 200 MW här på Gotland. Enkel matematik säger då att det skulle behövas 400 vindkraftverk på 3 MW vardera för att uppnå den effekten. Men så enkelt är det inte. När man ser på vindkraften och vilken energitäthet den har behöver man också se på verkningsgraden som faktiskt är den mängd energi som verket producerar. Det vanliga tillvägagångssättet är att beräkna den energi rotorgeneratorn ger. Verkligheten är att ungefär 85 procent av energin som går ut på nätet. Det är energikostnaderna för att omvandla smutsig el för att kunna släppa ut 50 Hz el på nätet.
Det nu rivna vindkraftverket "Matilda" på Näsudden som hade producerat mest energi av alla vindkraftverk i världen hade bara lyckats uppnå 17 procent i verkningsgrad. Om man nu lite generöst skulle anta att de nya verken skulle kunna uppnå 20 procent i vekningsgrad så behövs det 2 000 vindkraftverk för att uppnå den energin. Som för övrigt motsvarar den effekt som det, av politiska skäl, nedlagda kärnkraftverket Barsebäck hade.
2 000 vindkraftverk a` ca: 30 miljoner blir 60 miljarder kr. Det kan inte vara samhällsekonomiskt att satsa dessa pengar på vindkraft. Det blir betydligt billigare både för både samhälle och elkonsumenter att istället bygga ut kärnkraften.
Konsumenten betalar
Nu kommer nästa fråga, vem som skall bekosta eldistributionen från Gotland? Lars Thomsson säger att en ny kabel kostar mångmiljonbelopp .Olika beräkningar har gjorts och de varierar från ca: 1,5 till 3 miljarder kr. En kostnad som vindkraftsexploatören måste stå för.
Även denna kostnad kommer alltid i slutändan att få bekostas av oss elkonsumenter.
Elproduktionen bör därför placeras i närheten till kunden för att hålla nere kundens kostnader. Varför då vindkraftverk i Mästermyr eller på Hoburgs bank och sedan överföra den eventuella lilla energimängden med ytterligare energiförluster till fastlandet?
Blåser inte tillräckligt
Det framhålls alltid från vindkraftsförespråkare att Gotland har en helt unik vindpotential jämfört med fastlandet. Men är det riktigt?
De goda vindkraftsresurser man alltid framhåller finns dock, till viss en del, endast på Näsudden och delar av Storsudret. Jämfört med de bästa vindområdena på fastlandet så lämnar Näsudden ungefär 70 procent och Mästermyr som nämns i artikeln som tänkbart utbyggnadsområde endast 50 procent.
Nej näringsministern Maud Olofsson bör tänka ett varv till och fråga sig om det inte räcker med vattenkraft och kärnkraft för att nå det svenska koldioxidutsläppsmålet.
Lars Thomssons idéer om vindkraft på Gotland borde istället vara att fundera på hur vi skall avveckla vindkraften på Gotland och återställa landskapet till vad det en gång varit.
Det är där de stora framtida kostnaderna ligger. Gotland måste slå vakt om framförallt turistnäringen, men även vårt kulturlandskap och Hoburgs Bank.